anniesaventyr

Filmkvällen med mamma är över - vi såg Julie & Julia med Meryl Streep, sov fick mig att vilja laga massor med mat och baka kakor i en blommig 50-talsklänning och ett litet spetsförkläde. Sen såg vi Nowhere Boy, som handlar om John Lennons uppväxt & Beatles början, som fick mig att vilja leva på 60taley, kedjeröka och skriva låtar. Men mest av allt vill jag hångla med killen som spelade John Lennon, Aaron Johnsson..
Men bara när han är klädd som Lennon - tjockt brunt hår och svarta glasögon. Precis som alla pop-killar jag vill hångla med på KB varje fredag.
Speaking of, var Ludde och friends tydligen sugna att dra till KB i helgen, och Mimmi och jag är ju stammisar där så... + att vi varit otrogna mot vårt favvo-ställe med Wonk, Slakthuset och Sheakspeare de senaste helgerna. Och quite francly, så saknar jag att känna mig hemma. Trots att det är det ända jag gör på vardagarna.

Imorgon ska vi följa upp Dubai-Stockholm-Skåne-dramat, och försöka få hem Mimmi på något sätt.
Stay tuned..

Jag är inte van vid det här, att sitta hemma själv en tisdagkväll helt ensam. Det är sååå inte min grej, jag har vant mig vid att alltid se en film med Mimmi, eller att Vicky kom hit varje dag efter jobbet och snackade skit. Och när man bodde i Båstad var det bara att gå några meter till närmsta hus där ens vänner bodde - så barnen i bullerbyn-enkelt. Och även om det fanns dagar då vi googlade "kul utan pengar" och var nära tårar av tristess så var vi iallafall tillsamans.

De senaste veckorna har jag fått lära mig att fördriva tiden med att ladda ner och se på filmer, men filmerna börjar ta slut. Och jag finner mig själv sätta på en film, se den i 10 minuter och sen byta. - Ett tydligt jävla tecken på uttråkelse och rastlöshet. Jag är van vid skräckisar, mängder godis, att somna vid klockan 4 på natten med en främling brevid mig. Jag är van vid att få skäll av lärare för jag druckit för mycket öl med mina vänner och leva som jag älskar.

It's a saaaaaaaad sad situation people..

Det är inte alla de självklara sakerna som att du lagar god mat & aldrig missfärgar våra kläder.
Eller för att du städar huset på dina lediga dagar även om kanske hellre läst en bra bok.. - även om jag älskar dig för det också.

Det är för att du insisterar att alltid säga "Ska ni inte ha mer på er?" varenda kväll då vi går ut i tunna skinnjackor och flisskjortor, även fast vi aldrig gör det. Och för att det första du gör när du lärt dig använda facebook är att skriva söta meddelanden och kommentarer till mig och Mimmi. Jag älskar dig för alla gånger du börjat en mening med Jag läser en så bra bok nu som handlar om.., och för att du aldrig glömmer säga hur stolt du är över mig. Och för att du lyssnar och vet vad man ska göra.  För att vi alltid får ha kompisar hemma, och paniken du får när vi inte har något att bjuda de på. Och jag älskar dig för de kvällarna vi har själva - som idag.

Och jag minns i somras när jag och Elin satt på Harrys i Malmö och drack öl. Och vi började berätta om våra familjer, och kom in på våra mammor. När jag skulle berätta om dig och förklara hur grym du är började jag gråta.  Och jag vet att jag lätt blir känslosam när jag druckit, men det var inte ölen mamma. För jag kan minnas hur jag saknade hur dina kramar luktar, när jag inte träffat dig på en vecka.
 
Men mest av allt älskar jag dig för att det är du som räddar vår familj.
För att du alltid sätter dig själv åt sidan för vår skull.
Säger att vi kan bestämma om vi ska beställa hem pizza eller kinamat, fast vi vet att du vill ha kinamat. För att du påstar att det kvittar dig vilken film vi ska hyra. Och för alla de gånger du försöker dämpa bråken för vår skull. Och blir jag det minsta som dig när jag blir mamma, då är jag glad.

Jag lyssnade på Mama med Spice Girls när jag skrev detta - det kändes rätt.

Lördagen

Efter fem timmars långtråkigt arbete hos Cecilia och T.B (hans vänner honom Torbjörn..) med snapsar ärtsoppa öl pannkakor kaffe och eviga glas punch, fick jag äntligen sluta. Då var klockan 22.00
 Så jag cyklade hem i ultrarapid, speedatade Vickys föräldrar som satt och drack vin i sofforna med mina föräldrar och sprang sen upp för att göra mig i ordning, samtidigt som jag bombsmsade Tellan som satt halvfull i Malmö med Magnus och ville festa. Så efter lite planering och ett rekordtagande i hur snabbt en människa kan göra sig snygg och klar, satt jag på mitt rum och väntade på att Magnus och Rebecka skulle komma med bussen till Höllviken.  Under den tiden hann jag väldigt väldigt mycket vin.. men till sist mötte jag upp Rebecka och Magnus på busshållplatsen och började gå mot festen. Då var klockan 01.00
Festen var precis som jag minns hur rolig en lokalfest ska vara - massor med folk som man känner +  några man inte sett på flera år. Och självklart var de fullaste på festen de som hade festen själva. Vi drack vin och dansade massor, men när sista bussen gick till Malmö var Rebecka och Magnus tvugna att ta den, så jag stannade kvar själv. Då var klockan 03.00 
Sen stod mest hos Morgan i DJbåset hela kvällen och försökte få honom att spela något annat än House, men till slut gav jag upp, satte på Gorillaz och ställde mig på bordet brevid musiken och dansade.
Vid ett tillfälle samlades vi i en liten ring runt John då han hade en lite break-danceshow, några timmar senare började folk gå hem eller med varandra. Då gick vi in i köket och åt isglass och lyssnade på Life on Mars på den lilla stereon. Sen hade jag och Alexander gräddkrig en liten stund, och utvärderade Morgans hår.
När vi var ungefär fem pers kvar kände jag att det kanske var dax att bege mig hemåt och eftersom mitt alter ego Drunk Annie glömt bort var jag ställt cykeln.. gick jag den 40 minuter långa vägen hem till min säng, där jag la mig och åt potatisgratäng, lyssnade på Gabriellas sång på youtube och grät lite innan jag tillslut somnade. Då var klockan 06.00

När mitt alarm ringde klockan 10.00, efter fyra timmars sömn trodde jag seriöst att det var ett skämt. Men eftersom jag skulle på arbetsintervju vid halv ett var jag tvungen att gå upp för i tid för att hinna dölja min bakfullhet och mitt återkommande bakissyndrom*. Jag lyckades väll sådär, men intervjun gick faktiskt bra & eftersom det är två platser som ska fyllas och vi är tre tjejer som är considered så är oddsen bra - jag får besked nästa vecka och kommer hålla tummarna tills dess! /Efter intervjun kände jag mig fett värd en foundation och en ny klänning!!! /Antagligen kommer jag ångra mig imorgon när alkoholen gått ur kroppen, eftersom jag fortfarande känner mig jävligt bakfull. Men just nu så givar jag inte ett fuck.


*ett syndrom där mitt vänstra öga blir rött och glansigt och tåras så fort jag tittar, blundar eller konsentrerar blicken så fort jag druckit alkohol dagen innan.

Nu ska jag se på Beck och lägga mig under täcket,
<3

Du är fortfarande placerad i kö, vi besvara ditt samtal så fort vi kan.

Jag sitter med telefonen på högtalaren och lyssnar på samma röst om och om. Efter en 15minuters väntan har jag nu hamnat på nummer nio. Mimmi har försökt boka en tågbiljett från Malmö till Stockholm, tur och retur sen klockan halv tio ikväll. Två timmar och tjugo minuter senare har vi inte kommit någonstans pga tekniska fel och idiotiska telefonröster.. Vid ett tillfälle välte Mimmi ett bord av frustration, men vi har inte gett upp hopp!
Mimmi håller just nu på att packa mina sista sommarkläder och hennes egna kortkorta shorts - Cause Dubai, you ain't seen nothing yet.

Själv har jag inga som helst planer inför morgondagen, men eftersom jag inte börjar förens klockan fem på lördag kanske jag dricker lite vin och dansar lite dans. / The world is your smorgardsbord / På lördag ska min goda vän John, hans kompis Albin som jag hånglat med ett antal gånger och deras vänner ha avskedsfest i Hölle, eftersom de åker till Asien om två veckor. Jag ska jobba på kvällen, men slutar antagligen relativt tidigt så jag kan gå på feckan. Det dumma är att jag måste ta mig dit själv då, förfesta med mig själv och entra festen totally alena... Som en jävla nörd, eller som när den snygga tjejen kommer in i matsalen och det lyser kring henne kanske? Jag kör på alternativ två, så får vi se!

Nu är jag på plats nummer 6, och är i desperat behov av chockladkaka!
So looooong!

Barbiedockorna fyller golvet i mitt rum, som är alldeles för rock n' roll för pinnsmala plastversioner av allas vårt drömutseende? Florence and the machine fyller min omgivning med underbart pop/rockiga melodier.
Elo sitter på andra sidan Europa och havet och berättar hur hon hon vill att hennes drömman ska vara, låt oss bara säga att vi har väldigt olika uppfattningar om dicks and love.

Nu ska smink tas på och kläder av. Och på igen.
Over and out.

 

                                                                            for a girl called new york

Förfesten är avgörande, det viktigaste för kvällen. Det som får igång en och laddar inför vad som komma skall.
Igår var ett perfekt exempel på en perfekt förfest, våra klackar var höga och våra ansikte blodiga. Plus att Mimmi hade en död, blodig barbiedocka på huvudet, och då vet man helt enkelt att det kommer bli en bra kväll.

Vi drog hemma till Linn och Steffanies underbara lägenhet i Malmö, där väggarna är röda och kläderna är golvet. Vi satt i köket och drack öl, spelade återigen fuck you-leken, och även fruktsallads-leken där vi ändrade reglerna lite för att få dricka mer.. Vi hade bra musik, roliga samtalsämnen och nostalgiska tankar. Men så är det när man festar med Apelrydare, man är alltid på samma nivå. Vid ett-tiden ringde Elida sin svart-taxisnubbe, som körde oss till Wonk. Och lägligt nog fanns det inte tillräckligt med platser för alla så Mimmi och jag satte oss i baksätet, det var en bra resa helt enkelt. Wonk var sjukt bra, det första vi gör att gå på toaletten med en slutty nun som antagligen blivit väldigt utslängd från kyrkan om det var IRL. Men Wonk är ungefär som en flippad drömvärld där nätlinnen och strippande sjuksköterskor är vardag-. Igår var det tema Slakt, så där fanns ett rum fanns där en säng där en tjej låg halvnaken, blodig och fastspänd och en transa som var utklädd till häxa satt brevid i en gungstol. Sen fanns där en med en mask som var utkädd till Texas Changesaw massacre. Man kan lungt säga att de gått in för det jävligt hårt, vi stod mest och grindade vid strippstången hela kvällen med killar, som absolut inte dansade för att get down om man säger så.

Tyvärr var vi tvugna att åka hem med tre-bussen och hade inte råd att äta kebab påvägen hem, men det var en sjukt bra satardaynight som inte kändes som en mondaymorning.

Jag sitter på golvet i mitt rum och ser väldigt judisk ut, med en brun hatt. Det ända som saknas är de lockiga polisongerna. Klockan är en minut över tio, och igår gick vi och la oss klockan tre, så att vi hann se alla Millenium-filmerna.
Idag ska vi till morfar på fika och sen på ytterligare bullar och kaffe hemma hos farmor, och idag är alla trötta.
Men imorgon är det Halloweenfest på Strandbaden, jag gav upp hela Badhatter grejen och kör istället på en classic - Clockwork Orange./Det ändå är hur man ska lyckas med en vit outfit utan att likna en 90tals Britney Spears eller ett clueless trailertrash.. Så håll tummanra, för nu går jag och borstar tänderna.

Peace