Till dig mamma.
Det är inte alla de självklara sakerna som att du lagar god mat & aldrig missfärgar våra kläder.
Eller för att du städar huset på dina lediga dagar även om kanske hellre läst en bra bok.. - även om jag älskar dig för det också.
Det är för att du insisterar att alltid säga "Ska ni inte ha mer på er?" varenda kväll då vi går ut i tunna skinnjackor och flisskjortor, även fast vi aldrig gör det. Och för att det första du gör när du lärt dig använda facebook är att skriva söta meddelanden och kommentarer till mig och Mimmi. Jag älskar dig för alla gånger du börjat en mening med Jag läser en så bra bok nu som handlar om.., och för att du aldrig glömmer säga hur stolt du är över mig. Och för att du lyssnar och vet vad man ska göra. För att vi alltid får ha kompisar hemma, och paniken du får när vi inte har något att bjuda de på. Och jag älskar dig för de kvällarna vi har själva - som idag.
Och jag minns i somras när jag och Elin satt på Harrys i Malmö och drack öl. Och vi började berätta om våra familjer, och kom in på våra mammor. När jag skulle berätta om dig och förklara hur grym du är började jag gråta. Och jag vet att jag lätt blir känslosam när jag druckit, men det var inte ölen mamma. För jag kan minnas hur jag saknade hur dina kramar luktar, när jag inte träffat dig på en vecka.
Men mest av allt älskar jag dig för att det är du som räddar vår familj.
För att du alltid sätter dig själv åt sidan för vår skull.
Säger att vi kan bestämma om vi ska beställa hem pizza eller kinamat, fast vi vet att du vill ha kinamat. För att du påstar att det kvittar dig vilken film vi ska hyra. Och för alla de gånger du försöker dämpa bråken för vår skull. Och blir jag det minsta som dig när jag blir mamma, då är jag glad.
Jag lyssnade på Mama med Spice Girls när jag skrev detta - det kändes rätt.
