Ibland är det bara för mycket för mig.
Jag är inte van vid det här, att sitta hemma själv en tisdagkväll helt ensam. Det är sååå inte min grej, jag har vant mig vid att alltid se en film med Mimmi, eller att Vicky kom hit varje dag efter jobbet och snackade skit. Och när man bodde i Båstad var det bara att gå några meter till närmsta hus där ens vänner bodde - så barnen i bullerbyn-enkelt. Och även om det fanns dagar då vi googlade "kul utan pengar" och var nära tårar av tristess så var vi iallafall tillsamans.
De senaste veckorna har jag fått lära mig att fördriva tiden med att ladda ner och se på filmer, men filmerna börjar ta slut. Och jag finner mig själv sätta på en film, se den i 10 minuter och sen byta. - Ett tydligt jävla tecken på uttråkelse och rastlöshet. Jag är van vid skräckisar, mängder godis, att somna vid klockan 4 på natten med en främling brevid mig. Jag är van vid att få skäll av lärare för jag druckit för mycket öl med mina vänner och leva som jag älskar.
It's a saaaaaaaad sad situation people..
