anniesaventyr

Jag sitter med fyra ljus runtomkring mig, i skräddarställning i soffan, men har väldigt svårt att känna någon inre frid, eller bohemiskt lugn just nu. Det kan bero på att jag alltid haft en väldigt skeptisk inställning till hela högre väsen-grejen, eller att det är väldigt svårt att känna frid när ett program om skönhetstävlingar för 7-åringar är på TV i bakgrunden.

Det har blivit höst i Sverige och det är lika kallt inomhus som utomhus. Och fast jag tänder ljus på mitt rum och har strumpor och morgonskor på mig fryser jag. Jag funderar på att hämta vantar också och ta på mig?
Fan, min blodcirkulation suger.. T.o.m Idol suger i år.
Just nu ber hela kyrkan om att Madison, den 7-åriga tjejen med rosa och blåglittriga lösnaglar och solarium-bränna, som ska ställa upp i skönhetstävlingen ska vinna. T.o.m jag som inte är kristen kan tycka att det är slöseri med böner.

Jag inser själv att detta är ett väldigt cyniskt inlägg. Men jag känner mig ganska cynisk idag.
Tisdagar är nog en cynisk dag, och hands down den sämsta dagen på veckan. Here's why:

Onsdagar är lill-lördag och mitten på veckan.
Torsdag är dagen innan helgen, då man kan se fram emot party.
Fredag, lördag och söndag är det helg och party.
Måndag är början på en ny vecka och en bra TV-dag.
Tisdag.. dagen som blev över. Då man dessutom tvingas äta fisk.

Ironsikt nog är mamma och jag hemma själva idag och eftersom pappa inte gillar fisk passar vi idag på att äta hör och häpna fiskgratäng! - Men i mitt huvud har jag har en lista som får mig att inte göra en Kurt Cobain här och nu:

Den lyder:
- Mimmi
- Italien
- Mimmi och jag (och Vera) i Italien.
+ the rockstar dream. 

Det är konstigt,
Jag sitter hellre uppe hela natten och ser på reklam, om och om. Fram tills ögonen ger upp. Tills fåglarna vaknar. Och kvittrar. När ett program börjar byter jag kanal.
För hellre gör jag det än går och lägger mig för att sen vakna imorgon. Imorgon, som är likadan som idag.
Jag har släppt taget, för det är svårt att tro på ödet när det står stilla.

Igår var ännu en jag-har-dödat-makrillar fylla. Jag och Vicky drack vin. Drog till babel, dansade, bråkade, blev vänner och tog tuggar av nyfunna vänners kebaber, innan vi tog bussen hem.
Idag vaknade jag med huvudvärk, torka i munnen och överdrivet röda ögon. Och jag börjar mer och mer förstå folks tankar om att jag knarkar. Men I stick to what I know - wine, lots and lots of wine.

Ikväll är Elin på date. På Irland. På en teater.
-Hon påstår att Irland kommer att göra henne till en pojkvänstyp, men jag tror mer att det är ett syndrom från abstinensen från Sverige. Och från mig. För är det något jag är bra på, är det att vara en bra singelvän. Få folk fulla och uppraggade är jag bra på!

Men jag hoppas daten gick bra Elo! Eller går bra om den nu fortfarande varar...
Om den gjorde det: Every happiness too you both och lova mig att jag blir gudmor till era etniskt vackra barn.
Om den inte gjorde det: Han är en idiot som ändå inte förtjänade dig.
Och om daten var halvbra: Han var säkert bara nervös, och första daten är alltid lite konstig. När ni lär känna varandra blir allt mycket bättre!

När vi hörs så får du berätta allt om hur det var. Och jag tänker svara med en av ovanstående meningar. Förhoppninsvis a)!

Godnatt världen.
Förhoppningsvis vaknar jag som Peter Pan imorgon.

Nu är jag äntligen hemma efter en lång, jävla cykeltur från Vellinge till Höllviken. Vägen till Vanningen, dit jag skulle för att vara duktig och simma, tog mig 25 minuter. Vägen hem, då den jävla vinden hade vänt vilket tog mig däremot och därför 50 fucking minuter att komma hem. Jag kunde cykla i 2 minuter, sen fick jag hoppa av och gå i fem minuter, och när man tänkte Yes! Finally en nerförsbacke! så kom man knappast neråt. Nej utan man stod basiclly stilla! Så mycket blåste det! Så med detta vill jag säga, jag hatar att bo nära havet eftersom det alltid blåser här, mer eller mindre. Jag hatar att vara omringad av åkrar, för där finns inget lä what so ever! Och jag hatar hösten i Sverige med vårat jävla växelväder.

So that's what you get for trying to be healthy.
Thanks a lot what's your face.

Idag började jag min hardcore träning! (Jag älskar hur man kan säga det första dagen, då man bestämt något och nästan, nästan tro på det ) - Jag ska cykla den långa vägen bort till Vanningen i Vellinge varje dag, sen simma minst en och en halv timme! Och inte nog med det! Jag ska INTE äta någon skit what so ever. Im gonna be a skinny, fit italian gogo-dancer!!

Och om allt misslyckas kan jag ju alltid göra som Elin när hon känner sig ful, kolla på biggest looser! - That'll shot your confidence through the sky!

Nu ska jag ha en sista måltid med mamma och pappa - kebabpizza <3

Nu skypar jag med Elin - från Irland.
Med posten fick jag ett neonhalsband idag från Lotta - skickat från London.
Inatt smsade min syster mig - från Ibiza.

Ser ni ett mönster!? Här sitter man ensam hemma i Sverige medan folk runt omkring reser all världens väg och passar barn, dansar eller helt enkelt äter choklad på ett hostel i Dublin. Det längsta jag har kommit på min resa i livet är min trip till Göteborg i veckan. Men man får väl glädja sig med att det var en bra trip och som planerat ett underbart avslut,.
På onsdag förmiddag begav jag mig av mot GothamCity, och tre långa tågtimmar senare mötte en om möjligt ännu vitare Elo, än vad hon brukar vara, mig på stationen. Vi gick direkt och köpte godis och satte oss i parken. Helt plötsligt kommer the man. the myth. the hippie, also knowned as Elins hippiepojkvän Bo gående på bron. Så honom hängde vi lite med tills det var bio-tajm!! Vi såg I rymden finns inga känslor med tjejen från ICA-reklamen och den yngsta brodern Skarskård, Bill. Och jag blir så förundrad hur pappa Skarskård och de tre sönerna Skarsgård kan vara sååååå bra skådespelare alla tre! Först kommer Hundtricket med Alexander och man känner bara; OMG, vilken rolig kille. Sen får man se hans yngre bror Gustav i Ondskan och sen Patrik 1,5 - så jävla grym. Och nu, bara för några dagar sen får jag höra att killen i Rymden finns inga känslor är deras ännu yngre bror Bill freaking Skarsgård. -  A star on the rising, totally.
Efter bion mötte vi iallafall upp hippie-Bo och hans hippiekompis Per-Magnus, a slighter older fellow.. som vi sedan tog en liten barrunda med runt Gbg! Very nice!?
Torsdag var en lite omtumlande dag, jag kan säga såhär. Thanks God for familjespel och HejaBjörn-boxen. Vi åt middag hos Elins pappa med Axel, Elsa, pappa polis och en väldigt gravid Tina, som trots förhinder lagade en aaaasgod pastagratäng - Yum!

Och på fredagen var det äntligen dax för Elins Good Riddance-party - the big final! Och även om vi började i väldigt väldigt god tid med att möblera om vardagsrummet och blåsa ballonger så hann folk komma innan vi hade fått igång musik, eller hunnit äta. Men i Herris är alla som en familj så vi satte oss kring köksbordet och drack vin och rostade lite mackor med ost på! Sen kom det lite fler folk, och vi drack lite mer vin + mojito ur en box! En kreation som tydligen endast finns på Finlandsfärjan - där Louise råkade befinna sig. Det kanske ändå ligger någonting i att ha travelling friends..? Kvällen slutade dock lite tidigare för mig och Lollo, av helt olika anledningar. En av oss drack alldeles för mycket och en drack inte tillräckligt, - men jag säger inte vem som gjorde vad.
Det var iallafall en väldigt rolig kväll, de timmarna som den varade.

På lördagen hade vi en typical kusinträff med Haxbenders, med schlagermusik och dancing all night long. Förutom en liten detalj, Mimmi var inte med. MEN, snaaaaart kommer du hem. Och det känns konstig, för nu när datumet är bestämt och flygbiljetten beställd går tiden ännu långsammare än förut. Om jag någonsin skulle bygga en tidsmaskin skulle jag bara skruva fram den 25 dagar. Tills du kommer hem.

Någonstans i de bättre områdena av Malmöstad skulle Herr Johan och Pamela Andersson (no joke, hon hette seriöst Pamela freakin' Andersson) ha en liten lunchtillställning. Redan när jag fick reda på att de hyrt in catering, en städerska, + barnflicka till deras 10åriga dotter!? för en lunchtillställning förstod jag att vi skulle ha att göra med the creme de la creme of the south.
De var inte som Svenska Hollywood fruar, men de var close enough. När vi kom verkade som vilket svenssonpar som helst, men så fort deras gäster kom var det kindpussar, dåliga överklasskämt och champange - inget mousseradevin utan riktig champange som de importerat en pall (ca 80 lådor) av från Frankrike. Oh yes, Herr Andersson berättade historien för oss.  Jag antar att jag var distraherad av klasskillnaden för vid ett tillfälle sköt jag champangekorken rakt upp på näsan, som tur var gästerna för upptagna med sitt eget för att märka mig. Självklart kan man vara rik och hyra in catering, jag skulle ju lätt göra det om jag var rik och hade överklassvänner - skillnaden är om man får de fattigare att känna sig fattiga. Och jag kände mig verkligen underklass bland män med rosa skjortor och deras fruar med Louis Vuittonskärp och matchande väska.
Vid ett tillfälle skulle jag fråga Pamela Andersson vart kaffeasachetter var, så jag böjer mig ner vid deras bord och frågar försiktigt Pamela? Då vänder hon sig inte ens om, utan sträcker sin färdigätna tallrik över ryggen till mig, utan att säga ett ord. Att känna sig fattig är en fruktansvärd känsla,-så när jag kom hem ringde jag människor på mig egen nivå. Also known as John, Victor och Andy - vi spelade Risk, i vilket jag totallt spöade Victor as! och drack billig öl. Underbart!

Inatt drömde jag att vi kom hem från en utekväll klockan fyra på morgonen, väldigt bakfull och väldigt sliten. Jag skulle precis följa Vicky ut genom dörren när den öppnas och du kommer hem, complete suprise. Vi stannade uppe hela morgonen och kollade på film och snackade. Fan vad jag saknar dig.

Jag vill skriva en bok. Jag vill skriva en bra låt. Jag vill vara med i en bra film. En konstig film. Jag vill att någon ska göra en film om mig, en konstig film. Jag vill ha en bil som man kan sitta tre där framme. Jag vill bo i min bil. Jag vill leva i kliché´och jobba som servitris på dagarna och försöka bli något på nätterna. Jag vill bo i New York. Jag vill vara kär. Jag vill att någon ska kyssa mig, inte så långsamt romantiskt som i filmer. Impulsivt och aggressivt. Jag vill ha glugg mellan tänderna. Jag vill gråta. Jag vill se en bra film. Jag vill att inte behöva oroa mig att den jag älskar älskar mig lika mycket. Jag vill bli sårad så att mamma kan köpa Ben and Jerrys till mig. Jag vill spola tillbaka tiden. Jag vill förändra mitt liv. Jag vill dricka en mojito. Jag vill börja simma. Jag vill flytta härifrån. Jag vill att du skriver klart boken om oss. Jag vill att folk ska sluta skratta eller ironisera när jag säger vad jag vill. Jag vill bli vegetarian. Jag vill göra intryck på världen. Jag vill bo i en lägenhet. Jag vill ha en katt. Jag vill ge presenter till alla mina bästa vänner. Jag vill ha en mexicansk fest. Jag vill att folk jag kysser ska höra av sig. Jag vill inte bry mig. Jag vill träffa en terapeut och fråga vad de tycker är fel på mig. Jag vill veta vad en människa jag inte känner tycker om mig. Jag vill leva på 60talet. Jag vill baka. Jag vill ha en ny höstgarderob. Jag vill slå någon. Jag vill stå på en scen. Jag vill fira nyår. Jag vill att någon ska kyssa mig på tolvslaget. Jag vill ha en röd poncho. Jag vill att någon ska skeda mig. Jag vill bli full. Jag vill känna mig speciell.Jag vill aldrig känna mig nöjd.

Kom precis hem från en father/daughter-dag.
   Vi åt på Spanish Garden och såg på bio. Den där action filmen The expendables med Sylvester Stallone, Jet Li, Dolf Lundgren och helt enkelt varenda muskelknutte i Hollywoods action-historia. Den var ungefär som Rambo och Die Hard tillsammans. På steroider. 20 minuters långa skjutscener, återkommande punchline-skämt, kidnappningen av Guvenörens dotter, en tanig amerikan som står bakom hela operationen, en big black guy med en basuka och såklart slutscenen där den tanige killen håller en pistol mot guvenörens dotter och hotar att döda henne, men hör och häpna - Sylvester lyckas skjuta honom och alla är lyckliga. Förutom alla de 100 döda soldaterna och den söndersprängda ambassaden.

Men ibland måste man helt enkel gå på en dålig actionfilm och embraca sin pojksida för sin pappas skull., imorgon kommer iallafall mamma hem och då kan vi snacka smink och naglar - om livet är en kliché så ska jag leva det så, god damn it. Om ändå life was a dancefloor..

Och ensamhet behöver en ny innebörd, för orden har slitits med tårar och likgiltighet - och det har slitits utan hälsa.

Varje dag är likadan, den bär samma namn. Veckor passerar utan att hon förstår skillnaden, för tiden finns inte när livet står stilla. Och hur de kan älska henne, så kall. Så olik de. Och de behöver inte säga det, deras ögon skriker högt - besvikelse. Och de frågar henne vad felet är, vad hon känner. Men allt stakar sig till tysthet. Gör ögonen matta, utan känslor. För tårarna tar sig bara fram när fönster är stängda, ljudlöst hörbara. När luften är kvav och huset tomt. Men orden bränner innanför kroppen. Huvudet, hjärtat. Utan något finns bara en känsla kvar, om ens.

Ensamhet.

Ärligt talat så älskar jag Sagan om ringen-filmerna, men man blir så jävla frustrerad av att se på dem, för det är samma sak om och om. igen och igen. Smeagol är two-faced och leder de till fel ställe, men Frodo fattar ingenting och skyller på Sam. Frodo blir galen av ringen och sätter på sig den hela tiden fast han inte får. Frodo och Sam  bråkar och Frodo ber om ursäkt. Yada yada yada. 
Det förvånar mig också varje gång jag ser filmerna hur ofta Frodo är tårögd, vad han än säger eller gör så har han alltid glansiga ögon.+ den jävla äckliga spindeln i sista filmen. 
 
Imorgon åker mamma till Thailand, imorgon åker pappa till Dalstorp och jag åker till Båstad. Mimmi är redan på Ibiza.-Jag antar att vi alltid varit travelers. Och underbart som det är, är det bäst tillsammans. Mina föräldrar ska åka till Malaga med deras bästa vänner i Novemberbörjan-och avundjsuka som vi må vara tar jag och min då hemkomna bästa vän och syster tillfället i akt att festa hela veckan - FF. Vi var aldrig de olydiga 14åringarna som hade ravefester när vi gick i högstadiet, så nu några år senare är vi redo. En vecka då alla få komma ner och bo hos oss, en vecka av fester och filmmys, en veckas kollektivt levende.-det kommer bli hippilicioust galet vackert.


                               

 Imorgon gäller det iallafall - ett sista äventyr med Elo Samantha Penny Lane, my partner in crime. Ett sista äventyr till staden som gjorde oss till de vi är, staden som förändrade oss. Staden vi hatade ena veckan, och älskade den andra. Staden där vi växte upp.

Speak now or for ever rock n'roll.

..idag vaknade jag vid tolvtiden, efter en fruktansvärd dröm där vi inte hade något kallt vatten i kylen. Jag brukar drömma om vatten, eller att jag står på McDonalds och ska köpa cola dagen efter. Idag, var en av de värsta dagarna efter - men det betyder nästan oftast att dagen innan var bra. Och det var den, såååå bra.
Jag hade röda läppar, en ny klänning från Myrorna och mina bästa vänner beside me. Plus vin, lots and lots of vin!

Så vid lite efter åtta kom mina, alltid lite försenade vänner och festen kunde börja. Vi drack vin, spelade spel och bytte snarare musik än att lyssna på den. - Men vi hade så sjukt kul iallafall, sen blev vi fulla och klockan blev tolv. Inne på KB dansade vi på scenen, hånglade och förföljdes av en jobbig cowboy - You know, the usual.

"the word you're looking for is anyways.."

............................................................

Jag och Elin har en plan, ett uppdrag.
Innan hon åker till Irland och innan vi börjar vårt riktiga liv, innan vi startar måste vi avsluta. Avsluta vår tid i Båstad genom att göra allt vi brukade under tre års tid på en enda dag. - Så på måndag ger vi oss av från varsin ort, med oss själva som packning. Och vi har planering för hela dagen och natten, vi skall:
- Fika på vårt älskade Mongo-café, där vi spenderade våra sista pengar på kaffe och chokladbollar, då vi borde pluggat.
- Ta en runda och köpa 3,5or på Spara, samtidigt som vi undviker spinkiga killar i kassan och pizzabagare - like in the good old days.
- Gå hem till Hermans gamla lägenhet och snacka skit, medan de inneboende kollar på en dålig film och dricker öl.
- Ta en kaffe och cigg i Ljugarboden vid hamnen, där vi spenderade många eftermiddagar med vårt favvopar Olle och Eva - då vi borde ha pluggat..
- Och liksom varje söndag, måndag, onsdag och en occasional torsdag ska de dära 3,5orna drickas snabbt och vant hemma hos någon av oss innan vi beger oss till our beloved Maddan och dansar på bord och hånglar oss trötta.
- Men som vi brukade behöver vi inte resa oss upp med huvudvärk och gammalt smink för att gå till skolan och spendera ytterligare en filmlektion i matsalen, snacka skit med Mia och Inger.. då vi borde filmat..
Denna dag kan vi sova länge och sedan kanske ta ännu en fika på Mongo innan vi beger oss hem,- innan vi fått vårt avslut.

Bara en vanlig dag i Båstad, en sista gång..

Outfits has been tried on. a rockin' musiclist has been made. Snacks has been bouhgt.
- and tomorrow it is the night - the all-in-legend-wait-for-it-DARY-yet-another-kb-night-delated-birthday-celebration-simple-but-rocking-party-with-close-friends-and-cute-drink-giving-strangers.

Stay tuned bitches, cause it will be.
oh it will be.