Until i say i do, i don't.
Ärligt talat så älskar jag Sagan om ringen-filmerna, men man blir så jävla frustrerad av att se på dem, för det är samma sak om och om. igen och igen. Smeagol är two-faced och leder de till fel ställe, men Frodo fattar ingenting och skyller på Sam. Frodo blir galen av ringen och sätter på sig den hela tiden fast han inte får. Frodo och Sam bråkar och Frodo ber om ursäkt. Yada yada yada.
Det förvånar mig också varje gång jag ser filmerna hur ofta Frodo är tårögd, vad han än säger eller gör så har han alltid glansiga ögon.+ den jävla äckliga spindeln i sista filmen.
Imorgon åker mamma till Thailand, imorgon åker pappa till Dalstorp och jag åker till Båstad. Mimmi är redan på Ibiza.-Jag antar att vi alltid varit travelers. Och underbart som det är, är det bäst tillsammans. Mina föräldrar ska åka till Malaga med deras bästa vänner i Novemberbörjan-och avundjsuka som vi må vara tar jag och min då hemkomna bästa vän och syster tillfället i akt att festa hela veckan - FF. Vi var aldrig de olydiga 14åringarna som hade ravefester när vi gick i högstadiet, så nu några år senare är vi redo. En vecka då alla få komma ner och bo hos oss, en vecka av fester och filmmys, en veckas kollektivt levende.-det kommer bli hippilicioust galet vackert.
Imorgon gäller det iallafall - ett sista äventyr med Elo Samantha Penny Lane, my partner in crime. Ett sista äventyr till staden som gjorde oss till de vi är, staden som förändrade oss. Staden vi hatade ena veckan, och älskade den andra. Staden där vi växte upp.
Speak now or for ever rock n'roll.