Seven days a week
Jag sitter med fyra ljus runtomkring mig, i skräddarställning i soffan, men har väldigt svårt att känna någon inre frid, eller bohemiskt lugn just nu. Det kan bero på att jag alltid haft en väldigt skeptisk inställning till hela högre väsen-grejen, eller att det är väldigt svårt att känna frid när ett program om skönhetstävlingar för 7-åringar är på TV i bakgrunden.
Det har blivit höst i Sverige och det är lika kallt inomhus som utomhus. Och fast jag tänder ljus på mitt rum och har strumpor och morgonskor på mig fryser jag. Jag funderar på att hämta vantar också och ta på mig?
Fan, min blodcirkulation suger.. T.o.m Idol suger i år.
Just nu ber hela kyrkan om att Madison, den 7-åriga tjejen med rosa och blåglittriga lösnaglar och solarium-bränna, som ska ställa upp i skönhetstävlingen ska vinna. T.o.m jag som inte är kristen kan tycka att det är slöseri med böner.
Jag inser själv att detta är ett väldigt cyniskt inlägg. Men jag känner mig ganska cynisk idag.
Tisdagar är nog en cynisk dag, och hands down den sämsta dagen på veckan. Here's why:
Onsdagar är lill-lördag och mitten på veckan.
Torsdag är dagen innan helgen, då man kan se fram emot party.
Fredag, lördag och söndag är det helg och party.
Måndag är början på en ny vecka och en bra TV-dag.
Tisdag.. dagen som blev över. Då man dessutom tvingas äta fisk.
Ironsikt nog är mamma och jag hemma själva idag och eftersom pappa inte gillar fisk passar vi idag på att äta hör och häpna fiskgratäng! - Men i mitt huvud har jag har en lista som får mig att inte göra en Kurt Cobain här och nu:
Den lyder:
- Mimmi
- Italien
- Mimmi och jag (och Vera) i Italien.
+ the rockstar dream.
Jaaag dåååå?:(