anniesaventyr

Jag sitter på golvet i mitt rum och ser väldigt judisk ut, med en brun hatt. Det ända som saknas är de lockiga polisongerna. Klockan är en minut över tio, och igår gick vi och la oss klockan tre, så att vi hann se alla Millenium-filmerna.
Idag ska vi till morfar på fika och sen på ytterligare bullar och kaffe hemma hos farmor, och idag är alla trötta.
Men imorgon är det Halloweenfest på Strandbaden, jag gav upp hela Badhatter grejen och kör istället på en classic - Clockwork Orange./Det ändå är hur man ska lyckas med en vit outfit utan att likna en 90tals Britney Spears eller ett clueless trailertrash.. Så håll tummanra, för nu går jag och borstar tänderna.

Peace

När ens mobil surrar varannan minut och man inte blir pirrig i magen av det - då är det helgens hångel som skriver, ett hångel som jag hoppades på bara skulle vara just det. Och för två helger sen om det surrat skulle jag förmodligen springa till mobilen. Det är skillnaden på att gilla någon eller mer önskar att den på andra sidan mobilskärmen skulle get the hint och kanske sluta skicka onödiga sms om att man har ont i armbågen? / Nu har han hittat mig på facebook också, att bli medlem på den hemsidan är att skriva på ett kontrakt med mediajävulen - goodbye to privacy.

Och ändå försöker jag undvika hinten från min tysta mobil. Och ändå vet jag själv hur nervöst det är att skriva ett sms. Och jag hatar att man måste spela spel så fort man gillar någon, tänka på hur man ska skriva eller vara för att den man gillar ska gilla en. Och inte vara för på, eller vara den som skriver - och att de som är det påstås vara idioter, inte modiga och gulliga. Inte ens jag tycker det längre.. Det ända jag vill är att kyssa någon på nyår. Och det är inte mig det är fel på, det är samhället. Det insåg jag nyss, så fuck it. Jag väljer rock n' roll, jag väljer en annan livsstil. Och föhoppningsvis väljer kärlek mig.

Så i helgen kanske jag hånglar for fun, eller så råkar jag gå på samma fest som någon jag vill hångla med.
Since love's a game, I might aswell play it.

På nedanvåningen spelar pappa gammal klassisk musik som ger mig barndomsminnen, på den tiden ens tankar gick på vem som skulle vinna Gladiatorerna eller om mamma köpt gott godis.., innan tiden då konversationer om var vi ska förfesta eller om vi ens har råd att köpa vin dök upp.
Idag är en nostalgikväll, Mimmi och jag ska inte ut ikväll /första fredagen på kanske tre år/ eftersom vi inte har pengar till det. Vem fan kom på att man ska få lön i månadsslutet? Mother F.. Men det är mysigt, för då har vi tid att äta tacos i två tre timmar och prata om livet med våra föräldrar, kanske se lite på idol och äta godis. Bara ta det lungt, och jag vet. Skulle jag läsa detta på någon annans blogg eller God forbidd någons facebookstatus skulle jag tänka OMG, hur fan kan man vara så tråkig när man är 19 att man hellre sitter hemma än är ute? Men idag är en sån kväll, en mysig familjekväll., Like the good old days.

Idag har hela familjen jobbat, pappa har säljt möbler, mamma här sålt resor och Mimmi har sålt kläder. Jag har varit i Bara, en liten håla som gränsar till Särslöv.. (Nej men seriöst det hette så, jag kände att jag var hemma typ! ) där jag och Elisabeth har serverat på en begravning. Och även om det var ett nytt ställe vi var på var det same old same old, samma rasistiska skämt, kallprat om de små faktorer vi har gemensamt och helt enkel Annie, tänder du ljusen sen? Jaa men vad fiiiint! Men säga vad man vill, här sitter jag 800 kr rikare. Det är typ tre nya klänningar, 5 utekvällar eller 16 tetrapack vin! Det är som min underbara vän Elin döpt sitt fotoalbum på facebook till 'Varför räkna livet i hyror när man kan räkna det i shotar?'

Och med de orden signar jag ut,
morgontofflorna väntar.

Mimmi sitter i sin rosa desperate housewife-joggingdress och nynnar till tonerna av Melissa Horn och Lars Winnerbäck, vi hade precis en frukost/brunch till middag. Det får mig bara att tänka på Rebecka, hon älskar verkligen brunch men hon vaknar alltid försent säger hon. Idag var Mimmi på intervju på Gant, där hon ska provjobba imorgon medan jag serverar på en begravning bara, första gången jag serverar på en begravning. Imorgon är en dag av första gånger, min bästa vän sen sex år tillbaka Victoria åker till L.A - där hon ska hjälpa hemlösa och prostituerade att må bättre. Hon har panik över packningen och hon blev även lite panikslagen när de blev ombedda att ta med en Bibel så att de kan citera visa ord från Johannesevangeliet exempelvis. - God I'd wish I could be there to see it.

På lördag ska jag och Mimmi till vår kära barndomsvän Ludde på inflyttningsfest till han och hans kompis nya feta lägenhet, /som vi hjälpte till att städa och helt enkelt göra liveable/, vi vet inte riktigt vad vi ska förvänta oss.. Möjligtvis dryga 90a-killar, där några förhoppningsvis är snygga och kissable, annars finns det alltid mer vin och sarkastiska blickar vi kan ge varandra. Anyways så har jag och Mimmi världens bästa inflyttningspresent att ge dem,
1. En gudlig ram med två foton på oss två - för come on? Vem skulle inte vilja ha våra smilande ansikten ståendes på sängbordet?
2. En liten väska med en dinosaurie på, fylld med små leksaksdinosaurier - Eftersom dinosar var vårt liv en gång i tiden, när vi var små barn, och om han någonsin tappar greppet om vem han är kan han bara öppna väskan och minnas. Eller få en plastig kram av en triceratops.
Jag fick precis ett text från hon där det stod 'Öl eller cider på lördag?' och med de orden känner jag att det kommer bli en lovande kväll! Jag svarade 'Bira bira bira, bärs bärs bärs!' så han förstår att det kommer bli en bra kväll.

Idag trivs jag bra i mitt rum, för jag har en ny klädhängare där jag har alla mina snygga kläder, skor och en och annan hatt hängandes. ( De tråkiga kläderna ligger gömda i mina lådor, cause you gotto keep it smart people). Och släcker jag lampan och tittar upp i taket lyser det massor med stjärnor och planeter. Och även fast här är såå dammigt inne och det seriöst behövs storstädas så trivs jag, för är det någonting Kurt Cobain lärde mig är det att har man stil så får man vara hur skitig som helst.  - En livstil jag inte ens behöver försöka eftersträva, det handlar bara om lathet. Att vara lat har även lärt mig att man faktiskt bara behöver borsta tänderna en gång om dagen, det började jag göra mest bara för att jag inte orkade borsta de vareviga kväll, och när jag insåg att mina tänderna mådde hur bra som helst utan nattskrubbningen så slutade jag. Ska bara försöka hitta ett system för att slippa duscha och sova också.. för det är seriös waste of time.

Peace and love - and remember You can't kill rock n' roll.

Den är äntligen tillbaka, serien där alla spelar ett spel, eller hånglar med varandra i poolen. Serien Elin baaaaad mig söka till ett flertalgånger, serien jag förklarade för Elin bara skulle leda till att jag gjorde bort mig och fick besvikna blickar av familj, släkt och avlägsna vänner. - Paradise Hotel!

Meanwhile in Hölliwood

Sitter jag och ser på de sista minuterna i Scrubs med Mimmi, väntandes på Elin. Vi har ett nytt system där vi försöker skypa varannan eller var tredje dag, så att vi inte missar varandras liv. - Det är inte ideal, men det fungerar några månader. Idag är jag rödhårig igen! Meaning, the feeling of constant rock n' roll is back!, just like Paradise Hotell (Total punshline!) OK, tillbaka till svenska och på tal om rock n' roll så skrev Gabriel på facebook idag (snabb förklaring, Will.i.ams manager, YOU HEARD ME!!) och de var tydligen i Stockholm, men tydligen inte längre. De skulle tydligen till Tyskland och sen Amsterdam, tydligen. Men han ville att jag skulle skicka något, och kolla upp arenor och annat i Sverige där man kan spela. Så en början är i skedet, och eftersom Elin inte loggar in på facebook och eftersom vi ska upp tidigt imorgon och åka till ILVA och IKEA, säger jag adjö!

/change the season, change your hair/

Om ni vill vara festival, grisa ner er och knulla i ett tält liksom.
Det här är mitt liv, jag heter Elin Backenfall.

Jag har saknat dina alldeles för grova meningar, och hur du alltid svarar Men fuck dem, jävla idioter när vi är lite småarga på någon. Jag saknar att vakna upp i några jazzkillars kompis sunkiga lägenhet i utkanten av Malmö. Jag saknar alla frukostar på McDonalds, alla walk of shames, alla late-night-phonecalls, din alarmsignal som vi alltid somnade om till. Jag saknar vårt liv tillsammans.

Mimmis dator har inte Word. Utan Word kan hon inte skriva sitt CV. Så vi bytte helt enkelt, hon fick min dator som inte fungerar utan sladden och jag fick hennes Spotify med Hannah Montana och High school Musical-listor, rätt ska vara rätt. Word!?

Imorse vaknade jag till Elos ljuva stämma på andra sidan havet, och Europa - landet där alla dricker Whisky och sjunger countrey-pop. Irland. Hon skulle ha ett morgonmöte med sin chef och sen skulle hon spendera dagen med att förhoppningsvis sälja lite.. ja, vad det nu än är hon säljer.

Som arbetslös får man ofta breakdowns och depprissioner, att sitta sysslolös i ett hus i en liten håla i Skåne hela dagarna är inte direkt uppiggande. Men hur nere man än är, sätter man på Håkan Hellströms Tro och tvivel känner hela livet flasha förbi, exakt som man vill ha det, exakt som man det borde vara. För introt tillhör en typiskt lyckligt filmslut.
 Bottom line - awesomness.

Elin vill att jag ska komma till Irland på hennes födelsedag, eller för alltid.
Det är nio dagar kvar tills min livkamrat Vicky drar till L fucking A.
Nils tycker att jag ska bege mig till the redlight district eller be min mormor om pengar för att ha råd att hälsa på i Stockholm, Nils vet inte att min mormor är död eller att jag över min döda kropp aldrig skulle ta till min kropp.
På lördag drar Mimmi igen. Till London igen, även om hon kommer hem måndag.

Och i november drar John till Asien. Henke drar till Saint Anton. Victor drar med J till Argentina. Och Larsha och Patrick ska down under, Australien.

Och jag vill åka jorden runt - ta en pubrunda i Dublin, leva fattigt i Stockholm och klä mig i knallblått med Sill i Amerikat. Men det ända som snurrar i huvudet är tonerna till Abbas Money Money, ironiskt nog.
Men imorgon ska vi dela ut CV, på lördag ska jag och Vicky fira hennes sista utekväll i Malmö - and do it up right. Med nya skor, mycket vin och förhoppningsvis hångel. Dagen efter ska vi har parmiddag med Larsha och Patrique, och vad passar bra när man är bakfull? Och vad är det ända vi faktiskt kan laga, som smakar gott? TACOS!!

Nu ska jag skriva exakt samma sak, fast med blyerts. På papper, i min dagbok.
För vem vet hur länge teknolegin funkar?

That 2012 movie reaaaaaally freaked me out..

Jag har nio lila naglar och en gul.
Idag ska vi ha music boothcamp.
Punkt.

------------------------------------------------------------ ----------------------------------------------------------------

Det är något med att åka tåg som får mig att vilja bli författare, skriva om det jag ser utanför mitt fönster.
Beskriva alla ovessäntligt viktiga detaljer runtomkring, skriva om en värld ur min synvinkel. Min värld. Berätta om hur jag fick ärret på min hand, om min första misserabla kyss eller om när vi missade bussen till vår studentresa och pappa fick köra efter bussen ända till Tyskland som i en biljakt i Cops.
 Och jag önskar att hela världen skrev varsinbok om sitt liv. Jag vill veta om allas liv, hur mycket eller lite som än hänt.

..kommer allting att vara som det brukade.

Fyra gafflar och fyra knivar. Drink varje fredag, med snacks och cocacola.
Och efter två flaskor vin, dansandes på KBs scen till Kids in America eller Girls just wanna have fun, beroende på vem som hinner först till DJn, haha. Lördagsmorgnar med rostemackor och glass. Och nätter med Mean Girls och milkshakes. Onödiga bråk, sjuka efterfester, frukostar på McDonalds och walk of shames. Men så länge vi gör det tillsammans är allt OK. Hannah Montana och Courtney Love. Pop/punk + rock n' roll. Opposites and best friends ♥ Om bara några timmar kommer allting att vara som det ska - en mamma, en pappa och två systrar.

Historien om min dator är ungefär som mig - halvlång och komlicerad. (det är vad jag vill tro iallafall)

Det var en vacker sommardag i augusti och året var 2009. Jag satt utomhus och pratade med min kära mor, då min far kom in med en silvrig dator i famnen. Han såg på mig och sa de magiska orden: "Den är din."
Det var en av de lyckligaste dagarna i mitt liv, och tack vare Götessons höga produktstandard var det början på en underbar vänskap.

Oändliga bilder från lyckliga tider har lagrats här, videor från bedrunkna efterfester. Misserabla texter skrivna som sedan publicerats här. Utan dig skulle jag inte haft långa, menigsfulla konversationer på msn in på natten. Utan dig skulle jag inte kunna ha konstant koll på mina vänner på facebook, eller kunnat lyssna sönder Markus Krunegård Den som dör får se, eller olagligt ladda ner de nya GossipGirl avsnitten så jag och Rebecka hade något att prata om. Inte haft någon musik att ladda till alla gånger innan vi drog till Madison på onsdagskvällarna. Och inte haft någonstans att skriva det oändliga projektarbetet på..
så tack för att du förgyllt mina år.

Jag har saknat dig så.
Och välkommen tillbaka old friend,
♥

Läste precis gamla inlägg från en tid då jag hade brunt hår och drack vodka och hallonsoda på fester.
Jag hade skrivit om Elin, Lollo och Rebeckas legendarsika och lite i efterhand ökända halloween-fest. Jag och Jessica var utklädda till blodiga djungeltjejer (Det märks inte alls att man var sjutton och ville ha någon att hångla med, jag vet.) Festen som började så lungt med några glas och några få människor, men som slutade med att Elin och Lollo stod och kastade stenar på varandra. - the good old days.

Nu är jag blond, och dricker stora mängder vin varje fredag. Och förhoppningsvis har man lite idérikare utklädnadstips när det är maskerad. Hade detta varit en tisdag i Båstad för ett år sedan hade jag antagligen suttit på matten och skickat lappar till Sara, sen hade vi tagit bussen hem till Elin, Lollo och Rebecka, gått den långa vägen hem till Malen och förbi bilen med London Paris New York Båstad - skylten. Sen hade vi ägnat kvällen åt partyplaner och wookat som Elin lagat.
Ikväll ska jag träffa Larre och Vicky och göra vad vi gör bäst - äta och se på skräckfilm. Jag skulle egentligen inte med och äta, eftersom jag har vissa ekonomiska begränsningar.. Men eftersom pappa tyckte synd om mig, sa han att de kunde betala maten så jag kunde vara med. Så¨tydligen finns det fördelar med att vara fattig. Rika är det ju inte synd om. Om de mår dåligt är det bara att gå ut och äta, handla lite kläder eller ta en drink. That calls for a Daaah.

Det är bra att Sill och Larsha kommer hit ikväll, annars hade jag nog inte kunnat somna eller sitta still för imorgon kommer Mimmi hem!!!!! Efter några månader, veckor och dagar för länge på Ibiza kommer hon äntligen hem till Sverige och det vita huset mittemot kullen - also known as home. Det är bättre än när man räknade ner till studenten!! En dag kvar..

Men nu ska jag göra nytta i världen och ta undan frullen.
Peace.