Gröna kullar, och det de kallar kärlek.

------------------------------------------------------------ ----------------------------------------------------------------

Det är något med att åka tåg som får mig att vilja bli författare, skriva om det jag ser utanför mitt fönster.
Beskriva alla ovessäntligt viktiga detaljer runtomkring, skriva om en värld ur min synvinkel. Min värld. Berätta om hur jag fick ärret på min hand, om min första misserabla kyss eller om när vi missade bussen till vår studentresa och pappa fick köra efter bussen ända till Tyskland som i en biljakt i Cops.
 Och jag önskar att hela världen skrev varsinbok om sitt liv. Jag vill veta om allas liv, hur mycket eller lite som än hänt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0