anniesaventyr

Jag vill att någon ska kasta sten på mitt fönster, inte så det går sönder eller blir en spricka i det. Men så att jag hör det, stiger upp ur min säng och ser att det står någon där nedanför. Någon med sten i handen som jag önskat skulle stå där. Så som händer i filmer.






Det där med att man inte får bada direkt efter man har ätit. Det är ett påhitt.
Och även om det är september är det inte för sent att bada naken.

Det där brännmärket på min hand som du gjorde.. det kliar. Konstant.

Om man är en biroll i sitt eget liv, har man misslyckats då?
Eller räknas forfarande hela 'det finns inga små roller'-grejen?

Jag måste duscha av mig mina känslor.

Let’s have some fun this beat is sick, I wanna take a ride on your disco stick.
Lite naughty but nice sådär känner jag.

Idag sa mamma en av dem avgörande meningarna för årtidsskiftet från sommar till höst – idag packade jag ner min sommarkläder. Den meningen får mig lite ledsen i själen, lite glad och lite likgiltig. Jag kan till exempel inte använda min shortsdräkt på upptill ett år för hur gärna jag än vill tro det så är det inte snyggt med strumpbyxor under, men sen tänker jag ändå hur snyggt det är med höstfärgade halsdukar och kappor och baskrar och hur jag vill börja använda mina svarta stövlar Likgiltig blir jag till det faktum att sommaren är förbi och att vintern inte är här än, för jag vill alltid ha det jag inte kan få. Men att jag vet om detta faktum kanske är en bit på vägen.

Ett nytt faktum är det om att en ny trend har börjat, sexuellt.
När hela gayscenen blev uppmärksammat  80talet blev också analsex en ny retro trend.  Nu har en ny trend kommit hit eller möjligvis tillbaka? Hår. På huvudet, misstolka inte för allt i världen. Men det har kommit till min uppfattning att män börjat gilla att leka med tjejernas hår during the act så att säga. Jag är helt okej till allt som har med att bli smekt i håret så keep up the good work typ.

Kanske är jag Sveriges Carrie Bradshaw, kanske borde jag bli sexcoulomist? Kanske har jag för lite erfarenhet, kanske kan jag fakea? Kanske ska jag bara blogga om mitt liv, popsånger och missery som jag brukar? Kanske borde man hålla sig till det man är bra på? Å andra sidan borde man prova på nya saker. Jag lever i total förrvirring men trivs relativt bra med det.

På fredag, idag är det klassfest och visst hade det varit kul att kunna komma tillbaka och säga att man är sexbloggare och väldigt fabulös, eller så kommer jag dit och är poppigt fabulös som jag är.

Jag har funderat på det här med anniesaventyr, namnet på min miniblogg. Många skulle väll säga att mitt liv är inte så värst äventyrligt, jag svingar inte mig i lianer, flyger och räddar oskyldiga männsikor, sätter mig på en buss utan att veta var den är påväg. Varför måste äventyr vara grönt?
Jag är mest vit med färgglada kläder istället och jag gillar mitt liv - just nu - jag har många rutingrejer men småsaker gör att jag faktiskt inte tröttnar - oftast.

Igår var jag t.ex ute med mina vänner Vicky, Henric och Victor. Vi hann knappt komma till busshållsplatsen utan att Victor höll på att bli lite nerslagen av en rasistisk, ful och full kille. Varför vet jag inte riktigt? Kanske straffades han för att han inte var rasistiskt, ful eller särsklit full. Med lite alkohol i blodet blir en del störda i huvudet och denna killen är antagligen likadan nykter. Man kan ju glädja sig åt att han sedan trillade i bussen, skämde ut sig totalt genom att sjunga rasistiska visor och antagligen kommer ha one hell of a hang-over idag. Ibland önskar jag att jag var lärare för jag vill prata med hans föräldrar, vilken jävla uppväxt.

Efter det var det iallfall kul, efter det att jag och Victor väntat trekvart på att komma in för att jag var "för full", då skulle dem sett killen på bussen kände jag? Men väl inne hade vi skitkul, en sån kväll då man inte riktigt vet vad man gjorde eller vem man var med.. men fyfan vad kul! Jag insåg också att jag och Victor skulle utgöra en sånt där snyggt rockpar när vi satt där på trappan och rökte i väntan på KB, high five.






In the words of Karo punkt för nu 
Mimmi kom hem, mamma och pappa hoppas Italy är fett
Båstad vad händer idag?

                                  
 
Det finns dem tiderna då det finns så mycket att göra, då allt händer på en och samma gång. Dem kommande dagarna, veckorna och septembermånad är en sån - allt händer.
I helgen är det Håkan på Liseberg i Göteborg. Där bor jag som Elin skulle sagt. Sanningen är att hon bor utanför men vem bryr sig om exakta antal? Ljuga är en del av naturen, programmet vita lögner är baserat på sanningar.

Jag vill ha på mig mina hemmagjorda pärlarmband, min bruna hatt ifrån Myrorna, min randiga Håkan-tröja, hängslor, festivalskor och dricka öl och lyssna till underbar popmusik. Vem fan skapade det så att man måste betala för att ta sig till freaking Götet då? Grymma värld.

Imorgon - Färga håret.
Fredagen - Håkan.
Lördagen - Antagligen party för Vicky kommer upp.
Söndag - Party som vanligt?

Klassfest.
Stockholm.
Födelsedagar.
KB.

Jag har en dyr livsstil som egentligen bara innebär att man är social. Ska man behöva vara ensam för att vara rik. You gotta be rich to lose your mind to you know.
Insaity isn't a luxuary for the middleclass.

Idag kom jag iallfall hem ifrån jobbet för en stund sen, det var segt men jag tjänade iallafall 950 om jag räknar rätt och man minusar den fucking jävla skatten, what's the point för unga människor som ändå knappt tjänar något eller har råd med varken kläder eller ett socialt liv att få avdraget skatt på sin lön. Tell me, Fredde.
Igår träffade jag mina bättre halvor Vicks och Manda, vi träffades idag också. Don't stop til' you get enough som Micheal Jackson sjunger, och jag can't get enough of you babes <3

Imorgon kommer bli en lång dag och nuförtiden mörknar det ju vid åttatiden. Och jag som bara ville ha musli med russin i. Så godnatt höstfeber.

Egentligen är du inte kär i mig och egentligen är jag inte kär i dig. För jag blir aldrig nånsin kär sånt där är slöseri med tid men då slösar vi bort våra liv.

En gång hade det gått tre dagar i ett vimmel av öl, randiga tröjor, värmebölja, musik och ett söndrigt tält. Det var majmånad, jag hade ingen röst kvar och vi var bara sexton. Det var äntligen fredag, dagen jag kom dit för, klockan sju sms:ade mamma mig en timme kvar. Det var en timme kvar tills han skulle stå där och jag skulle stå osynlig bland alla och gråta till raden var det den store poeten hon var förälskad i.

Hemma frågade man varför det var så lite folk kvar, dem sa ordet och svaret blev ”det här är ingen jävla siesta.”

Han hade så fruktansvärt fel, det var en underbar siesta och han stod där med ett par vita jeans och sjöng till oss, jag hade ingen röst fastän jag varit tyst sen jag vaknade. Åtta timmar hade jag gestikulerat till mina vänner för att jag skulle kunna sjunga med i mina bästa låtars underbara textrader, men det hjälpte inte. Men det gjorde inget, jag skrek så gott jag kunde, grät och försökte förstå att han stod fyra meter ifrån mig och ingen kunde toppa den känslan. Du var tom och jag var tom, och du är april himmel.

Du var kärlek och jag var mitten av en hurricane.