when it was good
Egentligen är du inte kär i mig och egentligen är jag inte kär i dig. För jag blir aldrig nånsin kär sånt där är slöseri med tid men då slösar vi bort våra liv.
En gång hade det gått tre dagar i ett vimmel av öl, randiga tröjor, värmebölja, musik och ett söndrigt tält. Det var majmånad, jag hade ingen röst kvar och vi var bara sexton. Det var äntligen fredag, dagen jag kom dit för, klockan sju sms:ade mamma mig en timme kvar. Det var en timme kvar tills han skulle stå där och jag skulle stå osynlig bland alla och gråta till raden var det den store poeten hon var förälskad i.
Hemma frågade man varför det var så lite folk kvar, dem sa ordet och svaret blev ”det här är ingen jävla siesta.”
Han hade så fruktansvärt fel, det var en underbar siesta och han stod där med ett par vita jeans och sjöng till oss, jag hade ingen röst fastän jag varit tyst sen jag vaknade. Åtta timmar hade jag gestikulerat till mina vänner för att jag skulle kunna sjunga med i mina bästa låtars underbara textrader, men det hjälpte inte. Men det gjorde inget, jag skrek så gott jag kunde, grät och försökte förstå att han stod fyra meter ifrån mig och ingen kunde toppa den känslan. Du var tom och jag var tom, och du är april himmel.
Du var kärlek och jag var mitten av en hurricane.
