anniesaventyr

Rebecka och Elin sitter och slickar på sina fingrar och undrar vem som blir kallast.
Vår måndagskväll präglas av Håkan Hellströms Tro och Tvivel.

Rebecka önskar att hon om några år får sjunga "2010 hade jag ett fast jobb" - vi hoppas tillsammans för att hoppa tillsammans, det är för emo.
Samtidigt på andra sidan köket sitter Elin och sjunger Håkans låt i alla olika musikstilar i opera. På engelsk brytning. I rockversion och i en form av Bob Dylan immitation.

Sara har sökt till Robinson i hopp om att komma med, få spela korkad. Sedan lura alla precis som Jackie och vinna en massa pengar. Detta är inte mentalsjuka människor som jag hittar på i form av fiktion som man ser på tv, detta är mina vänner och väldigt verkliga och dem har både tro och tvivel i sina liv.


Idag. I detta köket. Finns det mestadels tro.

Om 40 minuter går mitt tåg. För en halvtimme sen skulle jag tagit bussen.
Istället sitter jag kvar på golvet med saltvatten på kinderna.

Det är så mycket lättare att sitta kvar, att inte resa sig, inte resa iväg, att inte ta tag i saker. 
Istället sova förbi allt man inte vill.

Jag ser ingen anledning att försöka. Hålla uppe humöret, hålla uppe en konversation som ändå snart dör ut, jag har ingen anledning att vara ledsen eller att gråta. Men det vet jag inte många som har - inte riktigt bra anledningar.
På elementet brevid mig finns det stelnade röda droppar, dem har finnits där sen i sommar då jag spillde. Jag har väntat ett halvår med att torka bort det, jag sitter hellre med droppar på kinderna.

Allting gör ont inombords, min kropp är matt av hopplöshet.
Ingen älskar hopplöshet, därför har mina droppar stelnat.
Idag går snabbt om jag inte reser mig upp,

Igår såg jag, Mimmi och hennes fabulösa arbetskollega på Markus Mackan Krunegård på KB. Det var Mimmis första gång, Åsas femte och min andra, fast min första räknas väll knappt. Det är mest ett svagt minne, eller en dimma av poppiga människor, med mig och Karin i mitten med för hög promillehalt i blodet. Elin låg däckad i tältet några meter bort, så det förklarar väll ungefär på vilken nivå vi var på fredgaskvällen på loving Emmaboda.

Back to yesterday. Efter Krunegård tog vi bussen emot studentstaden och studentklubben (Brooklyn tror vi den hette..?) i Lund där lyckligtvis Åsas bror är DJ, så vi kom in for free. Pretty cool huh? Jag känner att jag har rätt att skryta i min egen blogg, OK!? Så när jag ändå är igång kan jag ju berätta att bror DJ har spelat och är bra vän med Timbukfuckingtu . The end of bragging. Det var en sjukt bra kväll all and all, efter det faktum att mina fötter är orörliga av PAIN och att mimmi sprutade parfym rakt i mitt öga det första hon gör när vi kommit in på stället, så jag vinglar i chock och smärta ner mot toaletten och går på alla som är i min väg.
Första intrycket five!! Men ett öga rött har inte skadat någon innan och vi lyckades ändå träffa två killar som oturligtnog båda två hette Anton, två systar och två Anton. Not cool..

Imorse väckdes jag av Mimmi som absolut tyckte att vi borde festa idag igen & who am I to take away a womens right to get a drinkingproblem?, Så Lund ikväll igen maybe? The game ain't over my friend.

I choose happyness before money..

Mitt problem är fortfarande pengar.

Jag sitter i mitt rum, på en svartvit kudde och känner mig lagom rock n'roll sådär.
Jag och Elin diskuterar hur vi ska tjäna snabba cash utan att egentligen behöva göra något.. det går inte så bra. Elin föreslog att vinna paradise - jag sa att då måste vi ligga i direktsändning, så vi sket i den ideén. Jag tycke att vi kunde satsa på våra bloggar och bli kända på så sätt men Elin sa att våra bloggar ä för poetiska och sålänge vi inte skriver om kaffe, kändisfester eller hångel med Joel Kinnaman så verkar vi nte komma någonstans. Så vi bestämde oss för att möjligtvis spela och sjunga på Sparatorgret för att ha råd med kaffe och möjligtvis en och annan utekväll onsdag, fredag och lördagar.

Idag har jag varit hos tandläkaren, därav mitt tidiga vaknande. Nu känner jag mig lite vilsen, jag har inte direkt något att göra en hel dag utan planer. Jag tänker väll tvinga min pappa att skruva i lite skruvar i min vägg så att jag kan hänga upp mina kedjor och smycken..  make-over five.

A-n-y-w-a-y-s.

Att jag inte har pengar för att make my life happen som jag skulle sagt om jag bodde i the United states of America, vilket jag inte gör. Men när jag gör det, a question of when not if.. då ska jag vara rik, snygg och känd. Fast det får väll börja i en annan ordning, först är vi jävligt snygga.. sen blir vi upptäckta och kända och sen kommer cashen rulla in.
Så måste man tänka, för tänker jag på det faktum att jag sitter i ett hus täckt med snö i Sverige, ( ett land som i America förväxlar med Schwiez, och hur kul har dem i Schwiez? ) utan jobb och pengar och vet att jag ska till tandläkaren klockan tjugo över tio imorgon bitti tror jag att jag rakar av allt mitt hår bara för att det ska hända något, it worked for Britntney, right!?

Att mina bästa vänner befinner sig i andra delar av Sverige eller i ett främmande land, där hon antagligen i detta tillfälle blir bjuden på drinkar och dansar och hånglar med snygga fransmän..
Att jag har nya skor och ett pannband som ligger och väntar på att jag ska använda dem, fast jag lovat mig att spara det till den 19e då alla olika-delar-i-Sverige folk kommer hit och livar upp tillvaron, att gå i stan utan pengar är som att bli hög på livet.. ett tragiskt jävla skämt.

Att jag efter 18 år inte hittat en enda kille som jag blir crazy in love with som är det tillbaka. Dem små tillfällen det funnits har jag fuckat upp, eller så står det bara stilla utan att någon tar tag i det. Utan att någon vågar säga dem första orden som ända alltid blir dem sista i mina fall. Det hinner sluta innan det ens börjat,

Att mitt liv står stilla.

Det tänker jag på i Ferbruari..

När man vaknar med torra läppar, med en stayup på och söndriga nätstrumpbyxor liggandes brevid den hårda bäddsoffan du spenderat natten i.  När du vaknar så, då vet du att gårdagen var lyckad. Då du ser gårdagen i flashande bilder, liksom i en film som börjar med en förfest med rödvin och tequila rose som slutar i en fet lägenhet mitt i Malmö hos en kille som bryter på amerikanska, en kille som liknar Mark i festival och the loner som sitter i soffan och röker på.. (efterfester i all ära).

Sådana kvällar är kvällar att minnas.

was that it? really?

  Jag tänker att medan alla andra som går förbi den lilla hundvalpen pratar med barnslig röst eller böjer sig ner och gosar med den morrar jag, fryner på näsan och ser på den med hat. Samma sak med den kanske tre/fyraåriga pojken på ica. Man ska inte hata barn eller hundvalpar. Just nu känner jag mer kärlek för en burk gamla russin, fast Elin säger att jag kommer bli en bra mamma kan jag inte hjälpa att undra om dem sjunger om mig, när Billie sjunger you are a bad mother, yes you are a bad mother. Jag tänker att jag faktiskt inte är en mamma ännu, att man kanske blir det när magen börjar växa.. fast det kanske var för att jag åt för mycket innan idag.
  Jag undrar om man bara kan vara kompis med någon man kysst eller legat nära? Jag undrar om man kan kyssa en vän och känna något? Jag tänker att om jag tänker tillräckligt länge på framtiden kommer jag att börja gråta eftersom jag vet vad jag vill men inte om det kommer att lyckas eller hända. Alla min tankar i huvudet börjar med ’jag tänker’ även fast jag vet att det är en tanke och egentligen inte behöver tänka det..  Jag undrar om överförklara och dumförklara är samma sak?

  Jag tänker att Sara kommer snart och att hon tänker lika mycket som mig,
fast på ett mer poetiskt sätt. Jag tänker.

Vad man klär ut sig till när det är maskerad visar vem du är, imorgon ska jag vara Katla ifrån Bröderna Lejonhjärta. Jag vet inte vem jag är, jag vet inte var jag kommer ifrån..
Med två vänner som dessa, i Astrid Lindgrens värld, kan det bara bli legendariskt.

Boom Boom Boom