det är inte en metafor
Rebecka och Elin sitter och slickar på sina fingrar och undrar vem som blir kallast.
Vår måndagskväll präglas av Håkan Hellströms Tro och Tvivel.
Rebecka önskar att hon om några år får sjunga "2010 hade jag ett fast jobb" - vi hoppas tillsammans för att hoppa tillsammans, det är för emo.
Samtidigt på andra sidan köket sitter Elin och sjunger Håkans låt i alla olika musikstilar i opera. På engelsk brytning. I rockversion och i en form av Bob Dylan immitation.
Sara har sökt till Robinson i hopp om att komma med, få spela korkad. Sedan lura alla precis som Jackie och vinna en massa pengar. Detta är inte mentalsjuka människor som jag hittar på i form av fiktion som man ser på tv, detta är mina vänner och väldigt verkliga och dem har både tro och tvivel i sina liv.
Idag. I detta köket. Finns det mestadels tro.
Jag är verklig från fingerspetsarna upp till huvudets topp och ner till fotsulorna. DOck är det jobbigt när du spelar lite poppig country-musik i mitt vänstra öra (ibland är det svårt att inte kunna höger och vänster när körskolläraren säger: sväng höger. då kan man hamna lite fel...och så uppstår ett pinsamt ögonblick när man kommer på felet). nu ska jag skriva mer om min polare stanislavskij. Puss!
Vi håller tummarna för mig och Rebecka. Puss
