Folk som aldrig sätter sig på sina solbrillor.
Det är de som aldrig tappat sin mobil. Som aldrig slarvat bort sin väska när de är fulla. De som aldrig blir för fulla. Som aldrig kommer för sent eller missar tåget.
De som aldrig har en dålig dag, men aldrig heller en rikitgt bra. De som inte är som vi.
och jag förundras dem, och jag föraktar dem.
- the one with the dad
Kom precis hem från en father/daughter-dag.
Vi åt på Spanish Garden och såg på bio. Den där action filmen The expendables med Sylvester Stallone, Jet Li, Dolf Lundgren och helt enkelt varenda muskelknutte i Hollywoods action-historia. Den var ungefär som Rambo och Die Hard tillsammans. På steroider. 20 minuters långa skjutscener, återkommande punchline-skämt, kidnappningen av Guvenörens dotter, en tanig amerikan som står bakom hela operationen, en big black guy med en basuka och såklart slutscenen där den tanige killen håller en pistol mot guvenörens dotter och hotar att döda henne, men hör och häpna - Sylvester lyckas skjuta honom och alla är lyckliga. Förutom alla de 100 döda soldaterna och den söndersprängda ambassaden.
Men ibland måste man helt enkel gå på en dålig actionfilm och embraca sin pojksida för sin pappas skull., imorgon kommer iallafall mamma hem och då kan vi snacka smink och naglar - om livet är en kliché så ska jag leva det så, god damn it. Om ändå life was a dancefloor..
Och om dagar och nätter är lika långa är mina dygn minuter.
Och ensamhet behöver en ny innebörd, för orden har slitits med tårar och likgiltighet - och det har slitits utan hälsa.
Varje dag är likadan, den bär samma namn. Veckor passerar utan att hon förstår skillnaden, för tiden finns inte när livet står stilla. Och hur de kan älska henne, så kall. Så olik de. Och de behöver inte säga det, deras ögon skriker högt - besvikelse. Och de frågar henne vad felet är, vad hon känner. Men allt stakar sig till tysthet. Gör ögonen matta, utan känslor. För tårarna tar sig bara fram när fönster är stängda, ljudlöst hörbara. När luften är kvav och huset tomt. Men orden bränner innanför kroppen. Huvudet, hjärtat. Utan något finns bara en känsla kvar, om ens.
Ensamhet.
Until i say i do, i don't.
Ärligt talat så älskar jag Sagan om ringen-filmerna, men man blir så jävla frustrerad av att se på dem, för det är samma sak om och om. igen och igen. Smeagol är two-faced och leder de till fel ställe, men Frodo fattar ingenting och skyller på Sam. Frodo blir galen av ringen och sätter på sig den hela tiden fast han inte får. Frodo och Sam bråkar och Frodo ber om ursäkt. Yada yada yada.
Det förvånar mig också varje gång jag ser filmerna hur ofta Frodo är tårögd, vad han än säger eller gör så har han alltid glansiga ögon.+ den jävla äckliga spindeln i sista filmen.
Imorgon åker mamma till Thailand, imorgon åker pappa till Dalstorp och jag åker till Båstad. Mimmi är redan på Ibiza.-Jag antar att vi alltid varit travelers. Och underbart som det är, är det bäst tillsammans. Mina föräldrar ska åka till Malaga med deras bästa vänner i Novemberbörjan-och avundjsuka som vi må vara tar jag och min då hemkomna bästa vän och syster tillfället i akt att festa hela veckan - FF. Vi var aldrig de olydiga 14åringarna som hade ravefester när vi gick i högstadiet, så nu några år senare är vi redo. En vecka då alla få komma ner och bo hos oss, en vecka av fester och filmmys, en veckas kollektivt levende.-det kommer bli hippilicioust galet vackert.
Imorgon gäller det iallafall - ett sista äventyr med Elo Samantha Penny Lane, my partner in crime. Ett sista äventyr till staden som gjorde oss till de vi är, staden som förändrade oss. Staden vi hatade ena veckan, och älskade den andra. Staden där vi växte upp.
Speak now or for ever rock n'roll.
freak of nature
Kära dagbok
..idag vaknade jag vid tolvtiden, efter en fruktansvärd dröm där vi inte hade något kallt vatten i kylen. Jag brukar drömma om vatten, eller att jag står på McDonalds och ska köpa cola dagen efter. Idag, var en av de värsta dagarna efter - men det betyder nästan oftast att dagen innan var bra. Och det var den, såååå bra.
Jag hade röda läppar, en ny klänning från Myrorna och mina bästa vänner beside me. Plus vin, lots and lots of vin!
Så vid lite efter åtta kom mina, alltid lite försenade vänner och festen kunde börja. Vi drack vin, spelade spel och bytte snarare musik än att lyssna på den. - Men vi hade så sjukt kul iallafall, sen blev vi fulla och klockan blev tolv. Inne på KB dansade vi på scenen, hånglade och förföljdes av en jobbig cowboy - You know, the usual.
"the word you're looking for is anyways.."
............................................................
Jag och Elin har en plan, ett uppdrag.
Innan hon åker till Irland och innan vi börjar vårt riktiga liv, innan vi startar måste vi avsluta. Avsluta vår tid i Båstad genom att göra allt vi brukade under tre års tid på en enda dag. - Så på måndag ger vi oss av från varsin ort, med oss själva som packning. Och vi har planering för hela dagen och natten, vi skall:
- Fika på vårt älskade Mongo-café, där vi spenderade våra sista pengar på kaffe och chokladbollar, då vi borde pluggat.
- Ta en runda och köpa 3,5or på Spara, samtidigt som vi undviker spinkiga killar i kassan och pizzabagare - like in the good old days.
- Gå hem till Hermans gamla lägenhet och snacka skit, medan de inneboende kollar på en dålig film och dricker öl.
- Ta en kaffe och cigg i Ljugarboden vid hamnen, där vi spenderade många eftermiddagar med vårt favvopar Olle och Eva - då vi borde ha pluggat..
- Och liksom varje söndag, måndag, onsdag och en occasional torsdag ska de dära 3,5orna drickas snabbt och vant hemma hos någon av oss innan vi beger oss till our beloved Maddan och dansar på bord och hånglar oss trötta.
- Men som vi brukade behöver vi inte resa oss upp med huvudvärk och gammalt smink för att gå till skolan och spendera ytterligare en filmlektion i matsalen, snacka skit med Mia och Inger.. då vi borde filmat..
Denna dag kan vi sova länge och sedan kanske ta ännu en fika på Mongo innan vi beger oss hem,- innan vi fått vårt avslut.
Bara en vanlig dag i Båstad, en sista gång..
" Or maybe it was just the rock n' roll.. "
Outfits has been tried on. a rockin' musiclist has been made. Snacks has been bouhgt.
- and tomorrow it is the night - the all-in-legend-wait-for-it-DARY-yet-another-kb-night-delated-birthday-celebration-simple-but-rocking-party-with-close-friends-and-cute-drink-giving-strangers.
Stay tuned bitches, cause it will be.
oh it will be.
somebody says you've got a new friend
Och jag tror henne - ändå in i själen tror jag henne.
Och ända in i hjärtat hoppas jag på att det ska jag räcka. Att mina röda läppar ska räcka.
Det får tro vad det vill, för vi kommer dansa i mörker tills våra namn är inristade i stjärnorna.
och det, de måste ni förstå......
whoring for a sandwich
Då vet man
, när fötterna ömmar. huvudet är tungt och håret kliar.
när dagarna har blivit en stor dimma av för lite sömn, odrickbart vatten, smutsiga fötter, för starka drinkar följt av hångel och kärleksförklarande.
Dagarna har olika utseende, olika betydelse och olika namn:
The cherrypopping,
Efter en lång flygresa med med obekväma stolar, och försök till sömn landade vi till sist på Ibiza island! Vi fick väskorna, vi tog taxin och möttes upp av min i underdrift saknade syster exakt som jag minns henne - som en bratzdocka fast stjärntals vackrare. Vi gick, eller släpade fram våra tunga väskor (min väska, 20.1 kilo exakt, fjuuuh!) till Mimmi och Veras lägenhet - tillräckligt stort för dem, tillräckligt stort för oss en vecka framåt och absolut mer än tillräckligt varmt. Ner med väskorna, upp med kläderna, på med smink och heels och taxi till Pacha, en klubb så oförklarligt fabulös att jag knappt ska försöka. Halvnakna dansare, män med piercing i navlen, de fetaste DJsen, kändisar, en nerknarkad omgivning och champange och drinkar. Första kvällen var som första kvällar ska vara: Hi, Mimmis sister, champange? yes please. James Blunt!? ful.. Vi är i VIP! och såklart.. Drama! Klockan sju begav vi oss i varm sommarmorgon, halvfulla hem när några creeps omringar Vicky och Veras modersinstinkt och fylla klickar till. Vera skriker något till dem och när den enligt mig - fucking idiot with a gay pink shirt - vänder sig om och säga fitta tar Vera det närmsta till hand, ett glas och kastar rakt på killens rygg. High five. Over and out. God natt.
The very Swedish House Maffia,
Tyvärr jobbade Mimmi på Amnesia! Amnesia! (jag hör stämman.) Men jag och the double V drog till Pacha och blev uppbjudna till några ironiskt nog svenska stockholmssnubbars bord där vi fick lots and lots of alkohol. Swedish House Maffia spelade, så sjuuuuuuuuuuuukligt bra och vi stog och fistbumpade. När man hänger med stockholmsstekare har man en tendens att glömma bort ALLA danssteg förutom just att pumpa med handen i luften. Rock n' roll? Erhm.. Jag var tillräckligt full för att vid ett tillfälle få sätta mig i soffan och dricka ett glas juice, men hör och häpna inte för att glömma min smärta i fötterna, så jag fick sitta barfota med is på fötterna tills jag kunde dansa igen.. eller ja om nu fistbumping kan räknas till dans.
The unexcpected drunkness, and arabian dudes.
Dagarna på Ibiza har man för vana att glömma bort och nätterna blir de minnesvärda. Denna kvällen drog vi till ett ställe som jag varken kan uttala, skriva eller minns namnet på. Låt oss säga att det var som min arabiska fest, fast på crack och the real deal. Vi träffade Mimmi och Veras arabiska vänner på en arabisk restaurand/klubb och drack drinkar, champange och dansade klappandes. Även om den onämnda restaurangklubben var rolig, var nog taxiresan hem bättre. Vi sjöng Mouline Rouge-låtar, taxichauförren fotograferade oss, Vicky trillade och Vera fick skjuts på en cykel av en random kille som nog ville ha mer än bara en cykeltur. What can i say? 'Swedish girls are so much fun.'
Whoring for a sandwich.
En av de dagarna som var minnesvärda var the whoring for a sandwich-day. Vi vaknade lite tidigare än vanligt eftersom vi hade en båt-date med araberna. Vi gick de fem meterna bort till bilen och fick skjuts ytterligare fem meter bort till hamnen. Där gick vi mot två båtar, en stor vit och blå yatch och ett stort brunt piratskepp. Vicky hoppades innerligt på yatchen men till min och Veras lycka blev det piratskeppet (Fick en The Black Pearl-flashback Elo.) Så vi hoppade på och Mimmi sa de ångerfyllda orden "Hoppas det inte bara ska vara vi och Omar?" Bit dig i tungan för fem minuter senare kommer Mimmi och Veras rivaler, jag minns inga namn men de var väll fyra brunhåriga versioner av oss. Så vi satte oss på olika sidor av båten och killarna gick fram och tillbaka till oss och dem, jag vill minnas att de hade roligare med oss.. Jag försökte få så mycket färg som möjligt efter att araberna tvingat på mig solskyddsfaktor 50!! Tack för den brännan? En och en halv timme senare var vi iallafall framme på paradisön Formatera där vi badade, lekte vattenlekar och solade lite till innan vi åkte tillbaka hem.
På kvällen spelade Eric Morillo på Pacha och vi drog dit med araberna och dansade, såg Sienna Miller och Jude fucking Law (hångandes och ihop igen!) grät, bråkade, rökte och körde sedan runt Ibiza i en timme i ett tappert försök att hitta P-Diddys efterfest innan vi gav upp och åkte hem.
The pussywagon to nowhere.
Dagen efter blev vi vänner och gjorde någonting som blandats ihop med resten av dagarna. Min gissning är mat på Centrel Park(?) På kvällen skulle både Mimmi och Vera jobba så jag och Vicky kunde inte komma in på varken Pacha eller Amnesia, men vi köpte rödvin och drack på balkongen, jag fick mitt pussywagon-halsband av Vicky, witch I looooove, sen gick vi till Amnesiabaren och drack varsin Mojito innan vi gick hem och drack lite mer vin.
Klockan sju på morgonen kom Mimmi hem och det ena ledde till det andra. Bråket ledde till att Mimmi och jag satt på cafeét med varsin croissant i handen klockan åtta på morgogen och fick äntligen vara lite ensamma. Vissa bråk slutar bra, helt enkelt.
The birthday.
På "morgonen" väckte Mimmi, Vera och Vicky mig med champange, hallonkaka och presenter sjungandes vi gratulerar. Jag fick ett par örhängen, klistermärken, en nyckelknippa och en kondom (alltihop ifrån PachaStore). Sen gick vi till Central Park igen och åt en massa mat, bråkade lite till, blev vänner och gick runt på Ibiza innan vi avslutade med en glass. På kvällen mötte vi upp araberna på Ushuaia, en strandbar med sängar att sitta i och drinkar att dricka. Hur det nu än gick till så lyckades jag bli så full som planerat denna underbara födelsedag. Mimmi skulle jobba på Amnesia igen, så jag och the double v följde med araberna till deras villa (i underdrift) och fick mer att dricka. Sen åkte Vera till italiens svar på George Clooney och jag, Vicky och Michele drog till Amnesia. Efter en kö med rejects och frukostprat med engelsmän med ett bedrunket försök till brittiska svar från min sida kom vi äntligen in på Amnesia. Där hängde vi med Mimmi och Veras franska vänner, hånglade och drack och såg stolt skrikandes på hur Mimmi dansade på en balkong. Kvällen avslutades med ett eftersfestförsök hos fransmännen, men efter att vi blivit skrikna på av höga franskbrytande psykotiska tjejer kände vi att det var dax att bege oss..
The tog du inte ut cash!?
Mimmi vaknade upp med ett öga rött och en början till en ögoninflammation, men tappert sminkade hon det andra ögot och gjorde en clockwork orange in i det sista. Och sista kvällen blev mer än väntat. Vi gjorde oss fabulösa, och jag gick som en fjortis på kullesten upp för backarna till butiken med de berömda snoppdockorna. Sen tog vi oss ner till en bar där vi stannade mest för att inkastaren var så fruktansvärt knäsvagssnygg, där fick vi äppleliqörsshottar och beställde in vin eller drinkar - i mitt fall fanns där inget eller. 2 shottar blev till fem och drinkar blev till fylla och eftersom vi inte hade kontakter eller pengar denna kväll satsade vi på The Keeper, så vi gick hem till lägenheten där vi släppte av the double v och sen blandade jag och Mimmi rödvin och rosé i en petflaska och begav oss i en välkänd gång utför. Det kändes som vilken KB-kväll som helst fast killarna var snyggare och vädret var varmare.<3 På Keeper träffade Mimmi en kille som fixade in henne och ögat på Pacha medan jag fick en 40minuers lång motorcykel-resa av en svårförstålig snygg rock n' roll -fransman som looooved me!
The last one.
... det krävs bara några ord. Två timmars sömn, stakiga engelskbrytande meningar, 40minuters motorcykel-resa hem och en 20minuters lång walk of shame på Ibizas gator iklädd en neonknallkorallfärgad genomskinlig tunika med svarta underkläder under, kallsvettandes och törstandes efter cola med skorna i handen. Det slår antagligen tomat-walk-of-shamen.. Väl hemma sov vi hela dagen innan vi gjorde det avslutande: Shoppade, fikade, packade och tog en kebabmiddag som avslut. Bortsett från paniken i den 2timmar långa taxikön innan vi äntligen kom fram till flygplatsen för att inse att flyget gick trekvart senare än beräknat var det en bra avslut med förvånansvärt lite tårar, från min sida. haha.
Så Vera och Mimmi och Sill, TACK för en underbar resa med klichéigt nog minnen för livet.
pusspusspusspusspusspusspusspusspusspuss - jag älskar er och
Ibiza, du satte dina spår och snart sätter jag mina på dig
..och resten av världen.
♥
