whoring for a sandwich


Då vet man
, när fötterna ömmar. huvudet är tungt och håret kliar.
när dagarna har blivit en stor dimma av för lite sömn, odrickbart vatten, smutsiga fötter, för starka drinkar följt av hångel och kärleksförklarande.

Dagarna har olika utseende, olika betydelse och olika namn:

The cherrypopping,
Efter en lång flygresa med med obekväma stolar, och försök till sömn landade vi till sist på Ibiza island! Vi fick väskorna, vi tog taxin och möttes upp av min i underdrift saknade syster exakt som jag minns henne - som en bratzdocka fast stjärntals vackrare. Vi gick, eller släpade fram våra tunga väskor (min väska, 20.1 kilo exakt, fjuuuh!) till Mimmi och Veras lägenhet - tillräckligt stort för dem, tillräckligt stort för oss en vecka framåt och absolut mer än tillräckligt varmt. Ner med väskorna, upp med kläderna, på med smink och heels och taxi till Pacha, en klubb så oförklarligt fabulös att jag knappt ska försöka. Halvnakna dansare, män med piercing i navlen, de fetaste DJsen, kändisar, en nerknarkad omgivning och champange och drinkar. Första kvällen var som första kvällar ska vara: Hi, Mimmis sister, champange? yes please. James Blunt!? ful.. Vi är i VIP! och såklart.. Drama! Klockan sju begav vi oss i varm sommarmorgon, halvfulla hem när några creeps omringar Vicky och Veras modersinstinkt och fylla klickar till. Vera skriker något till dem och när den enligt mig - fucking idiot with a gay pink shirt - vänder sig om och säga fitta tar Vera det närmsta till hand, ett glas och kastar rakt på killens rygg. High five. Over and out. God natt.

The very Swedish House Maffia,
Tyvärr jobbade Mimmi på Amnesia! Amnesia! (jag hör stämman.)  Men jag och the double V drog till Pacha och blev uppbjudna till några ironiskt nog svenska stockholmssnubbars bord där vi fick lots and lots of alkohol. Swedish House Maffia spelade, så sjuuuuuuuuuuuukligt bra och vi stog och fistbumpade. När man hänger med stockholmsstekare har man en tendens att glömma bort ALLA danssteg förutom just att pumpa med handen i luften. Rock n' roll? Erhm.. Jag var tillräckligt full för att vid ett tillfälle få sätta mig i soffan och dricka ett glas juice, men hör och häpna inte för att glömma min smärta i fötterna, så jag fick sitta barfota med is på fötterna tills jag kunde dansa igen.. eller ja om nu fistbumping kan räknas till dans.

The unexcpected drunkness, and arabian dudes.
Dagarna på Ibiza har man för vana att glömma bort och nätterna blir de minnesvärda. Denna kvällen drog vi till ett ställe som jag varken kan uttala, skriva eller minns namnet på. Låt oss säga att det var som min arabiska fest, fast på crack och the real deal. Vi träffade Mimmi och Veras arabiska vänner på en arabisk restaurand/klubb och drack drinkar, champange och dansade klappandes.  Även om den onämnda restaurangklubben var rolig, var nog taxiresan hem bättre. Vi sjöng Mouline Rouge-låtar, taxichauförren fotograferade oss, Vicky trillade och Vera fick skjuts på en cykel av en random kille som nog ville ha mer än bara en cykeltur. What can i say? 'Swedish girls are so much fun.'

Whoring for a sandwich.
En av de dagarna som var minnesvärda var the whoring for a sandwich-day. Vi vaknade lite tidigare än vanligt eftersom vi hade en båt-date med araberna. Vi gick de fem meterna bort till bilen och fick skjuts ytterligare fem meter bort till hamnen. Där gick vi mot två båtar, en stor vit och blå yatch och ett stort brunt piratskepp. Vicky hoppades innerligt på yatchen men till min och Veras lycka blev det piratskeppet (Fick en The Black Pearl-flashback Elo.) Så vi hoppade på och Mimmi sa de ångerfyllda orden "Hoppas det inte bara ska vara vi och Omar?" Bit dig i tungan för fem minuter senare kommer Mimmi och Veras rivaler, jag minns inga namn men de var väll fyra brunhåriga versioner av oss. Så vi satte oss på olika sidor av båten och killarna gick fram och tillbaka till oss och dem, jag vill minnas att de hade roligare med oss.. Jag försökte få så mycket färg som möjligt efter att araberna tvingat på mig solskyddsfaktor 50!! Tack för den brännan? En och en halv timme senare var vi iallafall framme på paradisön Formatera där vi badade, lekte vattenlekar och solade lite till innan vi åkte tillbaka hem.
På kvällen spelade Eric Morillo på Pacha och vi drog dit med araberna och dansade, såg Sienna Miller och Jude fucking Law (hångandes och ihop igen!) grät, bråkade, rökte och körde sedan runt Ibiza i en timme i ett tappert försök att hitta P-Diddys efterfest innan vi gav upp och åkte hem.

The pussywagon to nowhere.
Dagen efter blev vi vänner och gjorde någonting som blandats ihop med resten av dagarna. Min gissning är mat på Centrel Park(?) På kvällen skulle både Mimmi och Vera jobba så jag och Vicky kunde inte komma in på varken Pacha eller Amnesia, men vi köpte rödvin och drack på balkongen, jag fick mitt pussywagon-halsband av Vicky, witch I looooove, sen gick vi till Amnesiabaren och drack varsin Mojito innan vi gick hem och drack lite mer vin.
Klockan sju på morgonen kom Mimmi hem och det ena ledde till det andra. Bråket ledde till att Mimmi och jag satt på cafeét med varsin croissant i handen klockan åtta på morgogen och fick äntligen vara lite ensamma. Vissa bråk slutar bra, helt enkelt.

The birthday.
På "morgonen" väckte Mimmi, Vera och Vicky mig med champange, hallonkaka och presenter sjungandes vi gratulerar. Jag fick ett par örhängen, klistermärken, en nyckelknippa och en kondom (alltihop ifrån PachaStore). Sen gick vi till Central Park igen och åt en massa mat, bråkade lite till, blev vänner och gick runt på Ibiza innan vi avslutade med en glass. På kvällen mötte vi upp araberna på Ushuaia, en strandbar med sängar att sitta i och drinkar att dricka. Hur det nu än gick till så lyckades jag bli så full som planerat denna underbara födelsedag. Mimmi skulle jobba på Amnesia igen, så jag och the double v följde med araberna till deras villa (i underdrift) och fick mer att dricka. Sen åkte Vera till italiens svar på George Clooney och jag, Vicky och Michele drog till Amnesia. Efter en kö med rejects och frukostprat med engelsmän med ett bedrunket försök till brittiska svar från min sida kom vi äntligen in på Amnesia. Där hängde vi med Mimmi och Veras franska vänner, hånglade och drack och såg stolt skrikandes på hur Mimmi dansade på en balkong. Kvällen avslutades med ett eftersfestförsök hos fransmännen, men efter att vi blivit skrikna på av höga franskbrytande psykotiska tjejer kände vi att det var dax att bege oss..

The tog du inte ut cash!?
Mimmi vaknade upp med ett öga rött och en början till en ögoninflammation, men tappert sminkade hon det andra ögot och gjorde en clockwork orange in i det sista. Och sista kvällen blev mer än väntat. Vi gjorde oss fabulösa, och jag gick som en fjortis på kullesten upp för backarna till butiken med de berömda snoppdockorna. Sen tog vi oss ner till en bar där vi stannade mest för att inkastaren var så fruktansvärt knäsvagssnygg, där fick vi äppleliqörsshottar och beställde in vin eller drinkar - i mitt fall fanns där inget eller. 2 shottar blev till fem och drinkar blev till fylla och eftersom vi inte hade kontakter eller pengar denna kväll satsade vi på The Keeper, så vi gick hem till lägenheten där vi släppte av the double v och sen blandade jag och Mimmi rödvin och rosé i en petflaska och begav oss i en välkänd gång utför. Det kändes som vilken KB-kväll som helst fast killarna var snyggare och vädret var varmare.<3 På Keeper träffade Mimmi en kille som fixade in henne och ögat på Pacha medan jag fick en 40minuers lång motorcykel-resa av en svårförstålig snygg rock n' roll -fransman som looooved me!

The last one.
... det krävs bara några ord. Två timmars sömn, stakiga engelskbrytande meningar, 40minuters motorcykel-resa hem och en 20minuters lång walk of shame på Ibizas gator iklädd en neonknallkorallfärgad genomskinlig tunika med svarta underkläder under, kallsvettandes och törstandes efter cola med skorna i handen. Det slår antagligen tomat-walk-of-shamen.. Väl hemma sov vi hela dagen innan vi gjorde det avslutande: Shoppade, fikade, packade och tog en kebabmiddag som avslut. Bortsett från paniken i den 2timmar långa taxikön innan vi äntligen kom fram till flygplatsen för att inse att flyget gick trekvart senare än beräknat var det en bra avslut med förvånansvärt lite tårar, från min sida. haha.



Så Vera och Mimmi och Sill, TACK för en underbar resa med klichéigt nog minnen för livet.
pusspusspusspusspusspusspusspusspusspuss - jag älskar er och
Ibiza, du satte dina spår och snart sätter jag mina på dig
..och resten av världen.






Kommentarer
Postat av: silly

ibiza. finns inget att säga. jag vill bara tillbaka.

2010-08-10 @ 20:46:12
Postat av: mimmi

men FAAAN vad bra skrivet! saknar er! bästa blogginlägget evaaaaa!!! skriv mer! skriv mer! JAG ÄLSKART! <3

2010-08-13 @ 20:19:54

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0