April, du lurar mig inte.
Känslan känns likadan varje år, ändå glömmer jag bort hur underbar den är. Det är ljust när man vaknar och det är ljust ända fram till klockan åtta på kvällen, man behöver inte längre ha två olika sorters strumpor - för man behöver inte ha strumpor. Man behöver inte snubbla fram för att dina uggs är så klumpiga, inte heller svettas och frysa om vartannat när du går in och ut i affärer och handlar. /jag älskar ilandsproblem/ Som tjejen i den där filmen om skönhetsdrottningar beskriver den perfekta daten; April 25 - because it's not too warm and not to cold. All you need is a light jacket.
När man går på grusen med ett par randiga sneakers och dina strumpor inte blir blöta, /eftersom du inte har några strumpor/ och du hör ljudet av knaster under fötterna När du kan springa ut och slänga soporna barfota.. Då vet du.
...men mest av allt älskar jag våren.
neverland
När du gick blev huset en gråare version av det som var,
trots färgglada leksaker och humorserier med inklippta skratt finns ingen framtid.
Det är olika årstider i våra rum - olika temperaturer. Bilderna på våra väggar är olikheter om musik, konst och vad som är vackert. Men sanning är inte en version, ett år har fyra årstider och snart är det sommar, på två ställen.
svart hål
Det finns tillfällen då livet står still - då ditt hår är gult, din garderob ser likadan som för ett år sedan och din omgivning tröttnat på ditt humör. Ändå kan du inte sluta, ända kan inte jag ändra på mig. Folk runtomkring träffar killar, svimmar på spårvagnar, skaffar syskon och reser utomlands.
Jag befinner mig i det stadiet - då man sitter i soffan i samma kläder du sov i, kollar på alla TV-program som går på TV och bara lämnar stället om du måste äta och kissa tills du inser att klockan är åtta och dagen har gått till ingenting - jag känner mig som pappan i Livet är en schlager - naken och arbetslös.
Imorgon ska jag och Vicky på sunds 75dagars fest, det är 80tals tema - en av anledningarna till att jag vill dö. Jag hatar när folk klär ut sig till något dem tror är 80tal som clearly INTE är 80tal. Därför vill jag inte göra det, jag vill vara sjukt bra utklädd och dt riktigt bra kläderna har vi inte.. - God I have no life..
peace
fjädrar vid hamnen
Jag gillar att sitta i din säng, se på dina filmer, titta igenom din garderob.
För jag gillar att sakna dig, sakna är svårt när man inte är ensam.
För ensamhet är då du gör saker som var menade för två,
och ensamhet är att se en gul bil, men inte se någon att slå..
Rim är som bäst, oväntade. Omenade.
you've left me . . .
Det slår mig flera gånger om dagen vissa dagar, vi är som barnen i Bullerbyn.
Dem flesta av oss bara några meter ifrån varandra, två och två, andra bor flera stycken och lilla Lotta bor själv i en litet mysigt hus inne på en gård. Vi gör allt möjligt tillsammans - spelar spel, tittar på film, äter och skämmer ut oss genom att färga håret ljusare än solljuset.
Det kommer kännas konstigt när 13 olika männsikor, ifrån alla möjliga delar av Sverige står med likadana mössor, en sista dagen på stället vi lärt känna varandra på i tre år ska åka bussar, tåg och bilar åt olika håll. Vissa av oss kanske skaffar barn snart, en del ska söka in till högskolor och plugga vidare, jobba? Flytta hem eller utomlands? Bli advokater, doktorer, rockstjärnor, dansare, dagislärare, miljonärer eller vagabonds..?(Det betyder luffare, men ordet är så mycket finare på engelska) Därför hoppas jag på att bli lite av allt.. Flytta utomlands, kanske bli en vagabond som tillsist blir rockstjärna och miljonär..
Rynka inte pannan av koncentration Elin, det kan bli en askungensaga.
Om inte, kanske jag lever lyckligt iallafall.
Fast helst väljer jag ju sagan.
it's all yellow
Could we fix you if you broke?
And is your punch line just a joke?
Would you give it all up?
Could you give it all up?
If I promise to you boy
That I’ll never talk again
And I’ll never love again
I’ll never write a song
Won’t even sing along..
and it's true
En gråblå himmel.
Man har mycket att säga, många tankar.
En tanke är att vem du sitter med på lunchen är avgörande för den dagen, eftersom lunchen är höjdpunkten på dagen. På torsdagar får vi både soppa, bröd och pannkakor - dem dagarna är ofta bra dagar som i sin tur blir till bra nätter. Morgonen dagen efter däremot har man ingen kontroll över eftersom man drömmer undermedvetna saker under natten som kan bli magiska sagor eller hemska mardrömmar, som kan påverka hur man mår.
Så när du vaknar dagen efter vet du inte vilket humör eller sida du kommer vakna på.
Det är just det, du kan skriva listor och handla i förhand. Bestämma träffar eller planera konserter. Men livet är oplanerbart som tur är. Ibland händer oväntade saker..
och dem oväntade sakerna - det är livet.
det är inte en metafor
Rebecka och Elin sitter och slickar på sina fingrar och undrar vem som blir kallast.
Vår måndagskväll präglas av Håkan Hellströms Tro och Tvivel.
Rebecka önskar att hon om några år får sjunga "2010 hade jag ett fast jobb" - vi hoppas tillsammans för att hoppa tillsammans, det är för emo.
Samtidigt på andra sidan köket sitter Elin och sjunger Håkans låt i alla olika musikstilar i opera. På engelsk brytning. I rockversion och i en form av Bob Dylan immitation.
Sara har sökt till Robinson i hopp om att komma med, få spela korkad. Sedan lura alla precis som Jackie och vinna en massa pengar. Detta är inte mentalsjuka människor som jag hittar på i form av fiktion som man ser på tv, detta är mina vänner och väldigt verkliga och dem har både tro och tvivel i sina liv.
Idag. I detta köket. Finns det mestadels tro.
london paris new york båstad
Ibland är det mycket folk runtomkring dig, ibland vill du sitta bland de tysta. Det finns mat som du kan köpa och det finns toalett, det finns unga och gamla, tjejer och killar, fula och snygga. Ibland tar någon din plats, där det var menat att du skulle vara, then again.. livet är inte rättvisst.
Och det är sant - livet är som en tågresa.
Om några timmar är avgörande, jag kan få mitt första IG denna måndagmorgon. Prov i kultur och idéhistoria må inte vara svårt, men det är heller inte tillräckligt intressant för att jag ska bry mig tillräckligt att plugga. Jag är en dålig människa och förtjänar ett dåligt betyg, men hoppas att livet är orättvisst denna dag och ger mig kunskap för att klara provet.
Om tio minuter börjar livet, en vecka till.
En vecka i taget & till helgen tar jag med mina bitches back home.
the story about wednesday
De började enkelt, som det alltid börjar.
-tja, festa ikväll?
-lätt, fast nykter för jag har inte råd.
Vi började sminka oss och ta på oss kläder, jag tar på mig det förbannade rosa headbandet som det skulle visa sig kom att bli avgörande för hela kvällen, men det återkommer vi till. När vi äntligen var klara begav vi oss mot Elin och Rebecka som iförda varsin studentmössa satt och drack vin i sin lilla stuga - måste beundra deras små detaljer som livar upp även ett hus utan frys. Där satt vi en stund och mindes Karos tid på Apelryd innan vi äntligen gick mot förfesten hos Rebecka där folk firade Linn med mycket grädde, nakna manskroppar och konstiga mustacher.. inte mycket har förändrats sen ålder 14.
Allting var bra, musiken var extra bra since moi var DJ.. thank you thank you very much.
Till saken hörde att vi egentligen inte skulle dricka, varken Elin eller jag.. men när det jävla vinet ligger i kylen och frästar en kan man som alkolist inte säga nej, det är en sjukdom vafan! Vi skulle egentligen inte heller till Bowlingen men som sagt så blir det inte alltid som man tänkt sig.
Part one.
Bowlingen var iallafall rolig, jag moonwalkade ut på bowlingbanan.. fick en utskällning, tog en kvast och städade banan och bad snällt om ursäkt med en varm kram.
Part two.
Sitter i soffan och snackar med Danne med det fabulösa, men förbannade hårbandet. Men inte länge till, jag upptäcker att killen brevid mig tar mitt hårband så jag vänder mig om, tjatar lite på att få tillbaka det. Han nekar till brott och jag kallar honom idiot, ya know.. send a message. Då kommer en kille med mitt hårband på sig fram och lackar fö att jag kallat hans kompis idiot, jag tar mitt hårband och han kallar då mig hora och smuts. Not once, not twice.. ALOT. Jag ber honom hålla käft och vänder mig om till Danne. Killen fortsätter utan hårbandet med att kalla mig shit. Så again.. somebody had to send him a message.. Jag reser mig alltså upp, tar sats och ger honom en örfil. Ingen lugn heller, man hörde den och jag tror att han kände den ganska hårt eftersom han lackar stenhårt, jag springer adrenalinshock iväg och gråter lite, lackar och gråter.
Part three.
Man ska inte låta svin förstöra ens kväll så jag snor ett par bowlingskor, går på efterfest. Snor en skjorta och går hem :)
Alcohol makes me go klepto, men jag kände att jag faktiskt förtjänade det. Vad jag dock inte förtjänade var huvudvärken dagen därpå.. Det är iallafall en bra historia, kanske inte för barnbarnen men dem planerar jag ändå inte att få.
Så bitches, if a guys call you a bitch - be one.
Chiao!
Monster
Bussen här utanför går fortfarande ingenstans men jag sitter iallafall i en varm säng.
Har seriöst skrivet mina samhällsfrågor en fredageftermiddag - det är dock än det ända bra jag har gjort på flera dagar.
Jag har ett projektabete och det största provet på år på måndag och jag har inte pluggat något. Istället har jag druckit vin och slagit folk, varit ledsen och arg på min omgivning och återigen inte pluggat. Jag har fastnat i ett mönster,
jag reser mig inte upp så är det snart över.
Om 40 minuter går mitt tåg. För en halvtimme sen skulle jag tagit bussen.
Istället sitter jag kvar på golvet med saltvatten på kinderna.
Det är så mycket lättare att sitta kvar, att inte resa sig, inte resa iväg, att inte ta tag i saker.
Istället sova förbi allt man inte vill.
Jag ser ingen anledning att försöka. Hålla uppe humöret, hålla uppe en konversation som ändå snart dör ut, jag har ingen anledning att vara ledsen eller att gråta. Men det vet jag inte många som har - inte riktigt bra anledningar.
På elementet brevid mig finns det stelnade röda droppar, dem har finnits där sen i sommar då jag spillde. Jag har väntat ett halvår med att torka bort det, jag sitter hellre med droppar på kinderna.
Allting gör ont inombords, min kropp är matt av hopplöshet.
Ingen älskar hopplöshet, därför har mina droppar stelnat.
Idag går snabbt om jag inte reser mig upp,
detta var igår
Idag har jag varit sjuk i form av huvud och -halsont, så jag sov mest hela dagen och lagade lite ensam mat till mig själv. När några timmar passerat kom Elin gående på min stig upp till dörren med två svarta lådor med två studentmössor i! It finally hit me, snart gör vi det. Tar studenten, slutar en livsstil och börjar livet.
Som jag brukar säga med förvånad röst; SHITBALLS!
Imorgon tänker jag bli frisk under dagen så att jag kan träffa Simon och Greta ifrån Paradise Hotell på Madison, jag har en känsla att det kommer bli en bra kväll. Men det är ganska mycket skitsamma för dem jag vill hänga med hänger jag redan med, mina bruuschs finns ju alltid runtomkring mig med öl i handen, just the way I like it.
Boy, you've left me speechless
