anniesaventyr

I torsdags gjorde jag något jag aldrig gjort förut.
För första gången i mitt livsjukanmälde jag mig, när jag in fact inte var sjuk utan bara lite trött i huvudet.

Idag fick jag skäll.
Jag hann bara komma till jobbet, vara glad i cirka 1 minut innan jag såg mailet. Annie, kan du komma upp och prata med mig under din rast!

My nerver orkar inte med att vänta på att få skäll eller vad det nu kunde tänkas vara, så jag gick upp till chefen, 2 våningar upp Du ville prata? med nervös engelska.

Ja, de hade ju tydligen checkat min facebook och visste att jag hade varit ute på Snigelbaren i torsdags, och antog att dagen efter spenderades bakfull i sängen då jag ringde med en historia om matförgiftning. 
Jag kände inte att det var läge att förneka så jag fick en sista och första varning & knäppandes med fingrarna sa hon att hon kan sparka mig like that!

Älskade lojala Elin sa att hon ville gå rakt upp och säga upp sig, inte bara för hela skälla på hennes bästa vän-grejen utan för att det helt enkelt räcker med utskällningar, möten och hot från deras sida. Arbetsmiljön har ju inte direkt varit på topp här..
Jag ändrade ju sekretessinställningarna asap på Facebook, men ärligt talat är jag nervös för att publicera detta inlägget också. Det känns som att de har kameror överallt, kanske små minikrabbor med sändare där de kan se allt man skriver och säger om de.
Detta kanske blir ett sista inlägg från arbetsdatorn, kanske får jag ett nytt mail imorgon Annie, du har bloggat ner oss på internet , vi måste let you go.

Det är bara så typiskt - Då jag vet att två andra brudar, aka the good girls på jobbet som säljer så bra också sjukanmälde sig, då de in fact var i Italien. Men de får såklart ingen skit, ingen skäller väl på the good girls. Men är man lite sådär högljudd, hänger med Elin och verkar vara en partybrud så krävs det inte mycket för att det ska kallas till möten och varnas. Och den här skiten kommer hänga med en sålänge man inte går över till the dark side, där man slickar ass och säljer ut sina kollegor.
Jag fick en flashback, då vår gamla klassföreståndare ville prata lite med Elin och mig en dag efter lektionen. Jo då hade vi ju haft ett engelska nationella hör&skriv-förståelse prov där jag missat en hel sida! som jag svär till gudarna måste varit ihopklistrad - Inte fan skulle jag bara hoppa över en sida bara sådär.
Men då hade ju gamla Matte gått in på fejjan och sett att jag och Elin spenderat dagen innan drickandes öl hemma hos Lotta! Och att bakfyllan gjort att jag medvetet hoppat över en sida i provet, och ni kan ju egentligen och allt det där.

Men alla dessa sjukanmälande, duktiga brudar som hoppade av kurser eller som helt enkelt var onaturligt sjuka onaturligt ofta fick ingen utskällning. Inga besvikna blickar om att de vet att man kan egentligen. Inga jävla möten. Men sålänge man väljer att vara en sån brud som de dömmer med en blick, kommer de ha ögonen på en.

It's both a blessing and a curse man...