Vi tror inte på dig Gud, kan du inte bara förstå det?

Livet förändras inte tillräckligt mycket för mig. Eller för mina föräldrar, och när ska du ta tag i ditt liv?
-Flytta härifrån!
-Tror du jag vill bo kvar?

Jag önskar att bekräftelsen varade längre, var permanent. Eller att jag inte behövde den.
Att jag inte behövde blickar, komplimanger, kyssarna och sexet. Så sluta hålla min hand i din.
Jag färgar över mitt röda hår, så kan vi se hur intressant jag är.
Men stick då, för du vill inte vara med en sån som mig iallafall.

Bra, hejdå.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0