anniesaventyr

Rösten börjar komma tillbaka och kroppen blir tröttare ju mer jag sover, - studentveckan, studenten och studentfesten är förbi. När man spenderar varje dag i soffan och kollar The Hills skulle folk utifrån se en som arbteslös och halvt patetisk, jag ser det som en dvala. Jag vilar upp mig innan det riktiga livet ska börja.. och det är sjukt att tänka att man kan göra precis vad man vill nu, inga betyg eller lärare och inga stolpskott till människor man tvingas stå ut med för att dem av någon anledning valde samma linje som en.
Linjerna är slut och det ända jag vill göra är dance in the dark.

Det kändes som att jag inte sovit en ända minut när jag vaknade, men jag har aldrig varit lyckligt tröttare. En timme efter smink, skor, smycken och hår halvsprang vi till Sara och Louise - sena som vanligt. Jag kan inte fatta att det var vår champangefrukost och att den är över. Att vi är tillräckligt gamla för att ha vita hattar med våra namn på och dricker champange på morgonen, Mimmi hade rätt. Hon tyckte att det bästa med studenten var då man gick till bussen och mötte upp alla andra studenter som skrek och sjöng, det var galet underbart.
Vi åt brunch, gav en present till våra mentor och blev dissade av textilarna - precis som det ska vara, som det alltid varit. En från varje klass nästan höll tal och alla grät, Olof också. Vi sjöng genom tårar och skrek oss hesa, folk fick bästa elev och- bästa vänpriser, även fast jag hade velat ha ett rockstjärnepris så är jag lyckligast i världen och jag tror jag kan vänta några år.

På kvällen grät folk lite till, jag drack vin med mina bästa vänner och min brownie till syrra och allting var ganska perfekt. Jag undvek att dricka lite i en halvtimme för att inte bli för full - pause for shockreaction!!
Jag var perfekt full, perfekt glad och väldigt kärleksfull. Alla var kära i varandra och jag har aldrig pussat och kramat så mycket människor. Jag fick t.o.m folk att spotta i sina händer, jag i min och sen tog vi i hand på att vi ska träffas igen, det ska vi.

Barndomsvänner, familjekompisar, bästa vänner och vänner, släktingar och mytomaner, alla var där. Min studentfest var den bästa någonsin, mina presenter var galna och Fuck me I'm famous för jag är nu rik som fan och på mitt bord står 9 champangeflaskor - folk känner mig kanske för väl? Mimmi och jag sjöng Det gör ont i
DJsnubbens mickrofon och dansade till schlager hela natten. Morfar höll tal, mamma och pappa höll tal och pappa grät som den Sevenson han är. Vi åt thaimat och drack vin och öl och när festen började ta slut stal Mimmi i panik upp en bag in Box till sitt rum och hällde upp i skålar och burkar som hon hittade på sitt rum, vi tog med oss våra kompisar och gjorde vårt bästa för att hålla fetsen vid liv. Vilket vi gjorde, i några minuter..

Allting känns inte över, inte sålänge Mimmi håller sig hemma. Men nu när hon fått tillbaka sin borttappade väska måste hon åka tillbaka till Ibiza igen, men med alla mina krafter och pengar ska jag och Silly åka dit och försöka stanna tills ambassaden slänger ut oss. Eller så försvinner Mimmis väska magiskt bort och kan inte åka.
It's worth a shot..