.

Det är samma dag som för en vecka sen.
Jag satt väll på samma plats, i samma hus, i samma gråa by.
Det känns exakt likadant som för en vecka sen.
Men det är annorlunda, sen i tisdags har jag inte en mormor längre.

Det kändes knappt som hon ändå, hon var gråhårig. gammal. trött och svag. inte som sig själv.
Hon var som en mormor i filmer, inte som min mormor.
Min mormor var rödhårig, pigg och glad. Hon lagade alltid kyckling med potatis och sås med lingon till, hon insisterade på att ordna middagar och att resa till Spanien fastän hon var över 70 år.
Det känns konstigt att skriva i imperfekt. Som om saker redan har hänt, som om hon har försvunnit. För även om hon har det känns det overkligt, jag kan inte få inte det i mitt huvud.
.. jag har ingen mormor.

Jag disskuterar saker som är så jävla orelevanta just nu,
Och folk dömmer en för att man försöker hantera saker på sitt eget sätt.
Jag trodde inte det fanns något rätt och fel när det gällde det här.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0