anniesaventyr

Jag sitter i en säng som gör mig ont i ryggen.. ändå har jag inte ork eller lust att flytta mig härifrån.
Jag sitter ofta upp och ner och väntar på att något ska hända, att jag ska vändas åt rätt håll och att alla grodor ska bli prinsar.. fast jag är nog mer prinsessans kompis eller prinsens best man på bröllopet.. eller möjligtvis en söt kanin i skogen - dem brukar det finnas gott om i Disneysagor.

Jag funderar lite på om mitt fönster står öppet eller varför det alltid är så förbannat kallt i mitt rum, jag funderar på varför jag ligger hemma istället för att ta tag i mitt liv. Snart kommer folk tröttna på att ringa mig och då måste jag lyfta mig från min säng - möjligtvis kräla upp mot mitt liv. Jag kanske borde ta en runda med min freestyle och känna att 80talet är ett stenkast bort, allt för långt borta

Min kompis Elin är poesi.

Jag är ironi - inget jag säger tas på allvar.
Människor som jag är alltid glada. Vi kan inte skadas eller få blåmärken av ord. Vi har på oss roliga kläder. Säger roliga saker och allt det där. Men konstant, konstant är jag orolig.. över att inte bli tagen seriös. Att dömmas. Att inte lyckas med mina drömmar.

När man var liten sa folk alltid ärligt vade dem ville bli: Sjöjungfruar, kung över världen, rockstjärnor eller drakjägare. Med åren blir dem dykarinstruktörer. Politiker. Fallande stjärnor och bönder. När jag säger att jag vill bli rockstjärna är all ironi bortblåst. Ändå skrattar folk.

men jag vill inte bli en fallande stjärna