dinosaurie
Det finns låtar som gör att man får vissa känslor, som gör att det pirrar i magen. Man spelar dem för att påminna sig själv om stunder som man aldrig vill glömma, i ögonblicken känns det som att dem kommer finnas föralltid, nerskrivna på insidan av huden. Minnen om kärlek och sommarvärme, bruna ben, kyssar på vita lakan, melodislinger du hör i samma stund som du ser någon, känslor. Tågresor, skogsrundor, samtal om oförglömliga kvällar och dagar att komma, dagar som varit som man vill behålla inom sig.
Det finns en underbar känsla, då man hittar ett minne inom sig som man trodde försvunnit för att ge plats åt nya tankar, men att veta att dem viktigaste händelserna sitter kvar är att veta att regnbågar och förhoppningar inte bara är en textrad ihoppasatt med toner av pop.
När man lärde sig cykla är ett stort minne, första gången man sa att man älskade en vän. De minnena är i historien viktiga, men dem bästa minnena är dem små, dem utåtsätt oviktiga när man låg på en bänk och pratade om ingenting. När det rann glass över benet så att man blev honungsklibbig, den gången vid trädet då vi var så arga över något som ett halvår senare är obetydligt. Jag väntar på att minnen ska poppa upp. Tills dess sitter jag kvar och tänker på att just nu är ett minne. Men det finns nerskrivet, inte bara på huden.
Det finns en underbar känsla, då man hittar ett minne inom sig som man trodde försvunnit för att ge plats åt nya tankar, men att veta att dem viktigaste händelserna sitter kvar är att veta att regnbågar och förhoppningar inte bara är en textrad ihoppasatt med toner av pop.
När man lärde sig cykla är ett stort minne, första gången man sa att man älskade en vän. De minnena är i historien viktiga, men dem bästa minnena är dem små, dem utåtsätt oviktiga när man låg på en bänk och pratade om ingenting. När det rann glass över benet så att man blev honungsklibbig, den gången vid trädet då vi var så arga över något som ett halvår senare är obetydligt. Jag väntar på att minnen ska poppa upp. Tills dess sitter jag kvar och tänker på att just nu är ett minne. Men det finns nerskrivet, inte bara på huden.
Kommentarer
Trackback
