anniesaventyr

Hur kan dem tro på evig kärlek?

Samma mening ringer i mina öron, jag får inte ihop det. Några månader, samma nummer. Samma leende och samma meningar. Jag drömde, du sa att det var omöjligt och vi bråkade om samma saker. Om och om, jag vill ringa dig för att du reagerar som jag vill att du ska, som jag vill att alla ska. Du hade skrattat åt allt som var så dödlitg oseriöst. Jag hade legat och bara lyssnat på din röst.


Det står en tallrik med gammal pyttipanna på mitt rum, saker man gjort när man var full och inte förstått. Mamma skrattade, jag åt bara. Det var kul då, men dagarna efter är aldrig dem samma. Sanna. 
- Dom Dimmiga Dagar, jag såg aldrig riktigt var vi var.. -
Jag önskar det hade varat längre, eller kortare. Jag har tappat tiden, tidsupptappning.,
Min fot sover men jag är klarvaken.

Varför kunde jag inte få vara en ko? Stå med prickig hy och äta gräs.
Du rökte det istället, du är ingen ko. Och jag är mitten av en hurricane..

Hur kan dem tro på den nu?