anniesaventyr

Jag är hemma. Äntligen hemma. Ifrån Spanien. Ifrån Båstad! Jag hade gärna stannat längre i Costa men frågan är om min kropp hade pallat det, det tog inte mer än en dag sen var min mun inflamerad. Hur ser en inflamerad mun ut tänker du. Jo det ska jag berätta, att tandköttet är rött, tungan är vit och full av prickar. Hur jag kunde få ragg är ju faktiskt lite av en konst. I o för sej, så är kanske en vit tunga inte det första man tänker på när man flörtar med en swedish blond girl.

Men vart ska man börja? Costa.. Costa BRAva :)
Hela skiten började ju med att Elin och Jessica följde med mig hem till Hölle på fredagen så att vi tsm kunde ta bussen ifrån Malmö. Bra idé tycker man ju. Om nu bussen hade gått ifrån Malmö.
Klockan är tio över sju. Bussen ska gå halv men vi är lugna och laddade, ståendes i costa turist-kläder på Öresundsterminal en kall lördagmorgon. Klockan blir kvart över.. tjugo över och snart är klockan tjugo i! Mamma går in till Mimmi och pappa som fryser för mycket för att stå ute. När ingen buss kommer går jag in till dem andra och förstår direkt att något är fel när pappa säger orden det går ingen buss med duf-reser härifrån? Så fort springer jag ut till Jessica och Elin som är förrvirrade som små nyfödda ödlor, ber dem ta sina väskor så att vi kan gå in. Väl inne börjar mamma och super hero-Mimmi ringa runt till alla som sitter på bussen påväg till Spanien, Lollo, Linnea, Ludde, Klara, Lotta. Anybody!
Till sist får vi tag på Lollo och får då reda på att dem sitter i en buss i Danmark, påväg redan till Spanien och tydligen har dem fått veta att vi sitter på en annan buss! Vilken jävla buss då? Vi står på en terminal i Malmö och har ingen anning om vad vi ska göra. Paniken är den bästa känslan som kan beskriva. Först börjar Jessica gråta, sen ringer Elin sin mamma och börjar gråta och när vi är tillbaka i bilen och kör som i en film efter den förbannade bussen som redan är i Danamrk bryter jag ihop. Men vi kör äkta Die-Hard style och pappa kör över bron, Mimmi ringer runt till alla möjliga och får prata med Linnea och busschauffören med en panikslagen Jessica i knäet.
Pappa försöker med en lite sightseeing-grej att säga så tjejer, nu kör vi över öresundsbron över till Danmark. Men jag tror ingen av oss reagerade, vi bara satt där som förstummade. Till sist hann vi ikapp två bussar som Linnea lyckats stanna och när vi väll sitter på bussen är vi fortfarande för chockade för att inse att vi är påväg Äntligen på Spanien!

Det tar väll hela Tyskland innan vi fattar att vi verkligen lyckats komma iväg, visserligen sitter vi på en helt annan buss än våra vänner och istället för att sjunga Apelrydsvisor sitter det hela Landskrona runt oss och dricker Bacardi och lyssnar på Arash. Men dem var sjyssta, Landskrona for life man.
 Vi mellanstannar i Frankrike för en kiss-och sträcka-på-sig-paus och när vi står där utanför bussen ser jag en galen tjej med vitt hår komma springande mot mig som freaking Tass on drugs och inte förens hon är en meter ifrån mig inser jag att det är Sara! Så alla Apelrydare sitter bara en buss bakom oss och dem har inte vetat om vi ens varit på bussen, om vi kommer följa med på resan eller om vi är kvar i Malmö. Men tack Madonna och Buddha och tack mina föräldrar, Linnea och mest min BÄSTA syrsa i hela världen som borde bli en av dem dära superhjältarna som man ber till när allt går skit.

Men efter det, väl nere i Spanien, Costa Brava, Iloret de mar hade vi det så sjukt frukstansvärt underbart bra, 10 dagar i himmelriket. Eller ja, det var nog inte så gud tänkte sig himmelrket såg ut med slemmiga fransmän, shottar för 15 kr och en gata full med fulla uteställen som var packade med packade ungdommar from all over Europe! Det är iallafall himmelriket för mig - är man sjutton så måste man göra den resan. Jag ångrar mig inte ett dugg och dem som inte åkte borde göra det. Extremt. 







 Men hallå nu ska jag faktiskt take a drink, så att.
 jag berättar mer sseeeen. biatch!
 miss my barbie :) men barbie och ken vinner igeen!