anniesaventyr

Jag är seriös. Jag har aldrig trott på pistoler eller vapen över huvudtaget (förutom i Die Hard såklart) men jag tror faktiskt att vapen är den ända utvägen den här gången. Jag började nämlingen på min första dag på min sista praktikvecka idag. Jag vill inte dömma Malmö - jag älskar Malmö - men vissa områden är ju bättre än andra. Detta är inte det bästa kanske..iallafall så går jag klockan halv tio på morgonen och försöker hitta detta mystiska ställe och när jag ser det så önskar jag att jag aldrig hittat det..  Kvinnan som äger det är 60, anorektiskt smal, typ en kvarleva från 80talens hårdrock och suprise hon kör motorcykel! och röker som en galning, inomhus. hela tiden. nonstop.

Anyway det var väl lungt tills hon sa orden "Ja, alla mina andra praktikanter har ju kunnat sy.. vill du sy något? kanske något lätt som en kjol?" jag hörde dem dära hitschockljuden när hon mördas i ducshen. Wick wick wick du vet.
Så jag får börja sy den förbannade kjolen och som förväntat går det åt helvete. Då säger hon "Så, nu är det bara att trockla den". "Javisst" säger jag. VAD FAN ÄR TROCKLA? Jag valde att inte gå texil av en anledning! 
Ja, så nu har man fyra underbara dagar kvar.

Jag längtar så otroligt till Apelryd igen! Eller, mest till Båstad, till Jessica och vår lägenhet. Till rostmackor och vodka. Till Elo och  orden "hey baby". Till festerna. Till matsalen. Till alla galna

 
et snygga människor som bor över hela landet. Det är som att man har en avlång tallrik och 14 ärtor eller nej smartisar är godare, ja och så släpper man dem på tallriken. Dem flesta glider ner men vissa stannar däruppe. Så är Apelryd.

Det är vi som är Tjenare Kungen!
hejdå iallafall.