och det verkar som solen aldrig. vad?

Jag har en garderob fylld av olikheter.
randiga tröjor, neonrosa skärp som är mammas från 80talet, stuprörsjeans, nitskärp som är från jc:s barn och killavdelning, blommiga klänningar, genomskinloga blusar, rutiga skjortor, hattar, hippieband, knästrumpor, limegröna trosor och mitt favvo SvampBob-halsband.

jag är helt enkelt nog en ganska förrvirad människa. innerst inne vill jag tro att jag har koll, det har jag inte. jag är nog som min mamma, gillar kontroll. fast jag hatar det. jag vill vara som emil som lite gör allt när han känner för det och planerar grejer.. aldrig typ. det är så hippiemysigt. jag funderar att slänga ut hälften av min garderob av olikheter och endast ha någon blommig klänning kvar och bli en sådär harmonisk och konstig människa. fast det är ju inget man blir, eller bestämmer att man ska bli. det är något man ju bara födds till eller är. så jag får väll vänta tills det kommer naturligt.
min syster hatar naturligt. lösnaglar, plastblommor och extensions. på ett snyggt sätt då.
annars skulle hon och vera inte ha kommit in på en klubb där paris hilton och kate moss hängt i btw i london med ett handsving för att dem var snygga.

nu spelas håkan på min olagliga musiklista. jag måste få behålla mina randiga tröjor också! pop är också bra.
.och bilarna kör nästan över mig men jag märker inget.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0