Jag är kär i en ängel.




"Livet förändras var jag än går och det kommer kanske inte alltid va vi tvååå"

Jag har varit på en enda festival men fyfan vad jag älskar det, det känns som att jag passar in där. Bland konstiga människor med konstiga grejer på huvudet och med roliga texter på tröjorna, bra musik som egentligen inte betyder mer än allt som våra liv handlar om, dansandes med en varm och avslagen öl och sen lägga sig och sova i skuggan för tältet är äckligt varmt och det ända du kan svalka dig med är mer alkohol.
Jag längtar till att åka från skiten till ett ställe där folk inte dömmer en för att man trillar, reser  sig och sen trillar en sådär fem gånger till. Där ingen bryr sig om det ligger en kille naken i en gyttjepöl, där allt detta är en del av vardagen och folket som är där har rest 325 mil för att hitta ett ställe där folk skiter i och älskar dig på samma gång.

Jag vill stå bland hundratals människor och svamla fram en text som du skrivit ner i din dagbok så många gånger att du knappt kan minnas ordningen på orden för allting är för stort för att ta in,
det saknar jag.
jag saknar att första kvällen ta sönder sina favoritsolglasögon, som jag bestämde mig för att ha hela festivalen, åkandes i en kundvagn ingen anning om vart. Sen tejpa ihop dem till ett par glasögon och känna mig som om jag var en del av Niccokick.
att ligga på en refug och en äta pizza i natten med bilar som åker i 120 en meter ifrån dig utan att tänka på vad som skulle kunna hända.
jag saknar att ett dansk helt naturligt gav mig ett par freakiga 80tals tights och sen springa och gömma mig för att han inte ska ta tillbaka dem.
jag saknar att dansa på stenar, göra en spagathandvolt i tron om att jag fortfarande kan det fastän jag inte gjort det på 5 år, prata med en bitter hundägare.
gömma mig för securitas och vakter, träffa en kille som påstod sig vara öländning och kock?
ligga i gräset på en jose' gonsales konsert och ha den dära "high on life"-känslan.
äta samma frukost bestående av mackor med räksallad, vindruvor och en cola och hela tiden vara 20 kr från pankhet.

det är bara en liten liten del av de fyra bästa dagarna i mitt 17åriga liv.
min första festival, aldrig den sista.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0