all my friends




That's how it starts.. nanana.. lyssnar på LCD Soundsystem.
Så frickin bra, konstiga och poprockiga och bra.
Jag vill vara bra, konstigt poprockigt bra.

fast jag tror att jag är lite konstig iallafall. eller så försöker jag vara det för jag tycker om konstiga människor. till en viss grad, det finns ju dem dära roliga-freakade-konstiga och sen finns det dem osammanhängande-helt-utan-anledning-konstiga människorna som man önskar man kunde förstå sig på.
Marit Bergman är sådär bra-konstig, och hon gör bra musik. Därför lyssnar jag på hennes musik, just nu No party.
För jag känner att det passar in i dt jag känner. Jag har ingen fest att gå på och inga vänner i den här lilla staden ellr byn som vi kallar Höllviken. Jo, jag har vänner, men dem har också vänner. Vänner som jag inte känner. Vänner som har fester dit dem är bjudna men inte jag. För jag känner inte mina vänners vänner.

Jag är lite tragisk idag.            men det finns en fest jag kan gå på.        på fredag.
Jag hade velat gå, för där finns roliga och konstiga människor. Människor som jag trivs med.
Men då får jag ta på mig, packa, åka ett tåg och gå dit själv. För jag har ingen vän att gå dit med. Mina vänner är ju där. På den festen.   på fredag.

På lördag kommer Mimmis high status mancandy, jag hade velat träffa denna där men jag kan inte tåga framochtillbaka fredag-lördag-söndag. Det skulle räknas som onödigt slösande av pengar. Pengar som jag inte har.

Forget regret or life is yours to miss. Så borde man ju tänka, fast det gör inte mitt huvud. Jag ångrar och tänker och blir galen av min egen hjärna så jag bara vill sitta på mitt rum och förlora mig i tv och deras problem, men till sist får jag ont i rumpan och måste göra andra saker. Saker som jag inte vill. Som att gå till både kvinnohälsan och ta en spruta och gå till tandläkaren och höra en irriterande person berätta för mig hur jag ska sköta mina tänder? Fuck you, det är mitt liv och mina tänder och när jag blir känd och rik så kan jag bara bleka dem. Vem är smartast då?
Antagligen fortfarande den dära kärringen på tandvården eftersom hon skötte sina tänder från början.

och jag kommer antagligen aldrig bli känd. jag kommer ha gula tänder, ett ointressant jobb, en medelsnygg man och två katter eftersom jag insåg att barn kanske ändå var min grej när det var försent och fortfarande inte ha vänner eller en fest att gå på.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0