anniesaventyr

Bilarna kör alldeles för fort utanför.. tågen går till ställen där folk hoppar av, mötts av föräldrar eller älskande och kramas och kysser varandra. Folk på byn går ärenden, stressar för att hinna med allting som stog på den där listan. Dagarna efter har någon annan letat upp rätten att sudda ut allt som stog där - på listan.
Folk flyger långt borta för att slippa kylan.

Där jag finns står det stilla och här är kylan konstant.
Där jag finns är människor likadana som för tre år sedan då jag lämnade. Dem kan köra vart dem vill, flyga mil bort eller springa så långt det går. Folk förblir demsamma, sitter kvar i nergrävda spår i marken. Det är den tragiska charmen med småbyar - man kan se det hur man vill.

Jag längtar bort och hoppas på att jag förändras lite för varje plats.
Men jag har hört att man ska vara sig själv.. henne känner jag inte.

Dubbelmoral.